Nystart

I Fredags va det såå himla nära slutet för mig och J.
Men tack vare mamma och Carolina, så sansade jag mig och gjorde inget förhastat.
Hade det inte varit för dom hade det varit totalt slut mellan mig och J,
han hade förmodligen legat i en liten blodpöl också.

Det va nog även bra att Carolina va med när vi träffades på Fredags kvällen.
Jag lovade att jag inte skulle bråka och ha mig. (Egentligen ville jag sparka in ansiktet på honom.)
Så istället för att vara arg, så kom en annan känsla fram.
Och jag insåg verkligen hur mycket jag faktiskt älskar J.
Det kändes som att känslorna bara bubblade över inom mig och strömmade ut,
alla känslor jag verkligen har försökt tvinga bort för att inte verka vek och blödig.
(Ja jag vet, jag har en konstig syn på kärlek.)
Det känns ungefär som att jag är alldeles nykär och känslorna bara svallar över i kroppen på mig.
Dock så sitter det fortfarande en liten liten spärr som håller en del kvar.
Det känns som att det här har blivit en nystart för oss.
Vi har tagit oss igenom så himla mycket skit, och har vi klarat det här så klarar vi allt.
Allt känns så himla rätt!

Jag tror på oss nu,
Jag litar på oss!
Jag älskar dig, Johan!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0