Doktorn

Måste ju berätta om Tindra snuppan vad duktig hon va hos doktorn.
Jag gruvar mig alltid nå så kopriöst när Tindra måste träffa en läkare,
hon blir ett vilddjur som skriker, gråter, sparkas och slåss. Hon verkligen vägrar samarbeta överhuvudtaget.
Så denna gång fick Monica titta på Tindras hand först och göra en bedömning om vi behövde söka läkarvård.
Och mycket riktigt så tyckte hon att vi skulle göra det. Jag såg framför mig att vi skulle få åka utan att en läkare lyckades undersöka skruttan, som det oftast brukar bli.

Jag peppade Tndra så himla mycket, och mutade henne med glass efteråt om hon va duktig.
Och nu hade hon även lite press på sig, för skruttan lovade Monica att hon skulle ringa och berätta hur det gick hos doktorn.

I väntrummet satt vi och pratade och läste och hade oss, när vi vart inropad blev Tindra stel som en pinne.
Jaha då va det kört tänkte jag. Fick komma in på ett rum och doktorn skulle ta tempen i Tindras öra,
då vart det protester, så jag fick rå hålla fast henne med mina armar och ben, tur att det tar typ 2 sek att ta tempen. Men sen va hon super duktig, hon visade fram handen när dom ville kolla på den,
hon lät dom klämma och känna på den hur mycket dom ville utan protester.
Hon lät dom t.om ta ett stick i fingret, men när blodet kom blev det några tårar, men det gick över snabbt.
Doktorn och sköterskorna va så himla snälla och gulliga.
Så det slutade med att Tindra fick en ring och ett sudd av en sköterska för att hon hade varit så duktig.
Hyffsat stolt hon blev. Efteråt när vi va klar skulle hon ringa till alla hon kände för att berätta hur det hade gått =)

Ringen har hon på sig exakt hela tiden, och suddet är inte långt ifrån heller.
Dock så glömde hon ringden hemma idag när hon skulle på dagis,
det va inte populärt när hon kom på det...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0