Tack
Till er andra som har sagt saker som "Jag vet inte om jag ska gratulera eller beklaga",
beklaga vad? Att jag är lycklig? Att han gör mig lycklig? Att vi är lycklig?
Håll käften istället!! är det så jobbigt att unna mig att vara lycklig?
Ja ni får tycka att jag är dum i huvudet som tog tillbaka Johan efter det han gjorde,
och ja vi har haft det väldigt stormigt och bråkigt!
Men äntligen har vi hittat en balans, vi har hittat våran grå zon,
allt är inte svart eller vitt längre.
En disskution behöver inte sluta med att man öser skit över den andra och gör slut i ilskan, och sen håller fast vid det som sagts bara för att man (läs:Jag) är en tjurskalle. Och ja, jag har gapat vitt och brett om vilken skit han har varit när vi har bråkat, men jag är inte direkt oskyldig jag heller i våra bråk som vi har haft.
Och ett enkelt ord som Förlåt kan betyda så mycket, och göra så stor skillnad. Att prata om saker. Vi har kommit så långt, och vi är på väg längre..
På 5-6 veckor har vi kommit så mycket längre och närmare varandra i vårat förhållande än vad vi gjort under de nästan 2 åren vi varit tillsammans.
Vi har pratat, pratat och pratat i timmar, i dagar. om allt, allt som varit.
Vi har valt att lägga allt som har varit bakom oss, nästan allt. Det finns en grej. Men jag känner inte lika stort behov av att prata om det längre. Men jag vet nu att vill jag så kan jag prata med han om det.
Så jag kan säga från djupet av mitt hjärta att jag är lyckligare än någonsin, han gör mig lycklig.
Jag känner att jag älskar han lite mer för varje dag som går.
Jag har även fått höra saker som att jag är så dum som tror på honom, vad säger att han inte ska vara otrogen igen. Ingenting! Men jag väljer att lita på han, och det är väl bara att hoppas på att det inte blir så igen.
Men är det nån som ärligt kan garantera att den man är tillsammans med inte kommer vara otrogen?
Skulle inte tro det... Men varför gå runt och vara misstänksam?
Till er som undrar om vi ska flytta ihop, Nej det ska vi inte, inte det närmsta året iaf.
Har även fått en del kommentarer om att nu MÅSTE vi ju gifta oss inom ett år, för så är det när man förlovar sig. Vi lever väl inte på 1800- talet? Vet folk som har varit förlovad i 5-10-25 år utan att gifta sig.
Varför måste just jag göra det?
Fick en kommentar av en Anonym som jag tyckte va så himla bra:
"Ditt liv , ditt val . Skit i omvärlden. Så länge ni är lyckliga och mår bra så betyder inget annat så mycke!
Du har väl inte sålt din själ till djävulen, de går ju att plocka av sig ringarna om det skulle finnas anledning till de,.Ni älskar varandra och de är något vackert som borde sprida glädje med sig,för sån är kärleken. Glädje och lycka (även bad moments) men så är de alltid och kärleken håller en samman :)
All lycka till er !"
Precis så är det, mitt liv, mitt val!
Och det känns som att de flesta har reagerat precis som att jag har sålt min själ till djävulen.
Och surprice, det va JAG som köpte ringarna, det va JAG som överraskade han!
(det får bli ett annat inlägg =) )
Vad mycket det blev, för att komma till ett slut då,
Tack igen till de som har gratulerat och kan vara glad eller iaf låtsas vara glad för min skull!
Till er andra, kyss mig i arslet ;)
So long suckers!
Förbannat bra skrivet! Lycka till med allt och låt idioterna som missunnar dig din lycka kyssa din röv så mycke dom vill, ifall dom inte har bättre saker för sig. Kram
Vet du att jag brukar ramla in här.. Jag har förstått att du inte mått bra, ditt liv har vart i kaos.. Jag är en människa som känt, mått och haft dte som dig.. Så länge du mår bra av att vara med J så skall du självklart vara det.. Stå på dig.. Låt alla se hur lycklig du är.. Å sen kan alla som inte tycker om det gå å lägga sig..
Ja , de va kul att du uppskattade de jag skrev , men jag blir så förbannad för man kan tycka och tänka precis hur man vill . Men man kan åtminstone glädjas med sin vän om hon/han funnit lycka i någon annan person. Oavsett vem denne är eller hur det har sett ut för dom tidigare. Jag ha följt din blogg titt som tätt under en längre period och visst har ni haft de stormigt , men de är ganska många par som har de så. Funkar de så funkar de , om inte så kommer ni ha skapat minnen ihop som ni antagligen inte kommer önska bort sen.
Jag kan samtidigt sätta mig in i hur t.ex en förälder kan tycka å känna . Men de är som du säger , oftast antar dom att man själv är så oskyldig fast man i själva verket gapar på väldigt bra själv också och kan gå an som en ångvält. Hur som haver så borde dom ändå de människor i din närhet se hur lycklig du är just nu . Se hur du strålar just Idag !
De finns för fan par som levt ihop som "perfekta" familjen i flera år och sen tar de ändå slut av olika anledningar . otrohet m.m.
Bara för att ni gått igenom svåra grejer betyder inte de att ni inte kommer lyckas hålla ihop. Det tyder däremot på de omvända. Att ni blivit styrkt i ert förhållande!
Grattis ännu en gång:)
