Idag har jag och Johan lyckats varit förlovad i 4 månader.
UTAN att det har tagit slut, det är ju inte illa pinkat för att vara oss!
Vi har inte haft nå större bråk heller, tror jag. Och har det blivit tjaffs så har vi oftast löst det relativt snabbt.
Det är ju BRA för att vara oss, förut så kunde minsta tjaffs leda till världskrig och vi gjorde slut.
Slog man upp stormigt förhållande i en ordbok, då hade det förmodligen kommit upp en bild på oss.
Det va ungefär att vi gjorde en atombomb av ett dammkorn, vi har sökt bråk. Gjort allt för att hitta nåt att tjaffsa om.

Det känns så skönt å slippa allt tjaffs som va förut, och jag känner att jag älskar han lite mer för varje dag som går. Vi har verkligen hittat våran gråa zon, allt är inte svart eller vitt längre.
Det handlar inte om allt eller inget, vi har hittat våran balans.

Givetvist så krockar vi ibland, med tanke på att både han och jag har ett rätt hett humör.
Hörde en så rolig grej för nån vecka sen, vi blir kallade italienarna :p
Men som sagt, vi löser det oftast snabbt.

Vi har haft så många motgångar, men efter varje motgång så tror jag att vi har blivit lite starkare, för varje gång.
Vi har också lärt oss att lyssna mer på varandra än på andra, och dessutom skitsnack och folk som enbart är ute efter att förstöra. Sånt tar inte längre.

Jag har fortfarande svårt att lita på honom med tanke på en viss grej, men för varje dag blir jag nog lite säkrare. Och kommer vissa saker upp, så pratar jag om det, med han. Jag kan mala sönder huvudet på han med det, tills jag känner att det är bra. Vi kan sitta i dagar och nätter o prata, om allt och inget. 
Som förut öppnade vi knappt käften när det va nåt, vilket ledde till bråk som vi egentligen inte visste vad det handlade om, så allt spårade ut. 
Men nu pratar vi och reder ut saker, så det oftast inte behöver bli en grej.

Allt har sin mening, och med tanke på allt som varit och att det fortfarande är vi endå, så tror jag verkligen att det är meningen att det ska vara vi!
Vi har kommit så långt med allt och gått igenom så mycket, så idag kan jag säga från djupet av mitt hjärta att jag älskar Johan, mer än någonsin och skulle aldrig kunna tänka mig att leva utan honom! 


                     


                                  Maybe that's what happens
                              When a tornado meets a volcano
                                            All I know is
                                       I love you too much
                                           To walk away