Mer död än levande
Jag har nu min riktiga vakna stund sen i Torsdags.
Jag har aldrig någonsin varit såhär dålig nångång, jag sover hela tiden.
Jag orkar inte göra nåt, inget alls. Jag har jätte hög feber och en fruktansvärd huvudvärk,
det går inte över med alvedon heller. Jag har så ont i hela huvudet så allt blir som en dimma och jag ser suddigt, det känns som att skinnet på pannan liksom drar ihop sig. Det är hemskt. Jag är alldeles yr och vinglig. Svårt och jobbigt är det att andas också. Jag sover bara mest hela tiden. Och det är verkligen inte jag.
Jag orkar inget. Dessutom i Fredags natt svettades jag så mycket så hela sängen vart blöt.
Så igår ringde Johan till sjukvårdsrådg. och dom tyckte att jag skulle komma upp.
Men jag orkade inte, jag orkade verkligen inte. Johan bönade och bad och sa att han kunde bära mig, men jag orkade inte. Jag orkade inte ens hålla ögona öppna. Jag orkar inte ens prata.
Så stackars älskling har inte sovit inatt, han har varit och petat på mig och väckt mig då och då, för att tvinga i mig vatten. Jag tycker faktiskt synd om han, på allt det här så får han ta hand om och aktivera flickorna och samtidigt se till att dom inte väcker mig. Så nu har han tagit med dom ut.
Jag måste gå och lägga mig igen nu, tror jag har lyckats varit vaken nån timme nu.
Men nu orkar jag inte mer. Jag måste sova.
Dessutom har jag legat på soffan och tristess ätit smörgåsrån och hårdbrödmackor,
så jag har världens fetma ångest över det också att jag bara ligger och blir fet.
Men men...
Nu måste jag sova, huvudet och kroppen orkar inte mer nu.
På återseende, Tjiiiing!
Jag har aldrig någonsin varit såhär dålig nångång, jag sover hela tiden.
Jag orkar inte göra nåt, inget alls. Jag har jätte hög feber och en fruktansvärd huvudvärk,
det går inte över med alvedon heller. Jag har så ont i hela huvudet så allt blir som en dimma och jag ser suddigt, det känns som att skinnet på pannan liksom drar ihop sig. Det är hemskt. Jag är alldeles yr och vinglig. Svårt och jobbigt är det att andas också. Jag sover bara mest hela tiden. Och det är verkligen inte jag.
Jag orkar inget. Dessutom i Fredags natt svettades jag så mycket så hela sängen vart blöt.
Så igår ringde Johan till sjukvårdsrådg. och dom tyckte att jag skulle komma upp.
Men jag orkade inte, jag orkade verkligen inte. Johan bönade och bad och sa att han kunde bära mig, men jag orkade inte. Jag orkade inte ens hålla ögona öppna. Jag orkar inte ens prata.
Så stackars älskling har inte sovit inatt, han har varit och petat på mig och väckt mig då och då, för att tvinga i mig vatten. Jag tycker faktiskt synd om han, på allt det här så får han ta hand om och aktivera flickorna och samtidigt se till att dom inte väcker mig. Så nu har han tagit med dom ut.
Jag måste gå och lägga mig igen nu, tror jag har lyckats varit vaken nån timme nu.
Men nu orkar jag inte mer. Jag måste sova.
Dessutom har jag legat på soffan och tristess ätit smörgåsrån och hårdbrödmackor,
så jag har världens fetma ångest över det också att jag bara ligger och blir fet.
Men men...
Nu måste jag sova, huvudet och kroppen orkar inte mer nu.
På återseende, Tjiiiing!
Kommentarer
Trackback
