Sista gången ...
Va sista gången på KBT och vägning idag.
Hon som jag väger mig hos är så stolt över mig att jag har gått upp från 48 till 56kg,
men hon vill att jag ska gå upp mer.
Min psykolog va så glad att hon hade fått följa min resa, och jag mår ju miljoner ggr bättre nu är vad jag gjorde när jag blev inlagd på psyk.
Det va med blandade känslor jag lämnade dom båda,
speciellt min psykolog! Hon har hjälp mig så gränslöst mycket med mitt mående, humör, ångest o allt.
Hon är verklige en speciell person för mig och kommer alltid finnas i mitt huvud.
Det känns skrämmande att det va sista gången.
Nu känns det som jag står själv, och faller jag så faller jag rejält.
Jag känner mig ensam o vilsen på nåt sätt, ångesten börjar krypa på.
Men hon sa det att skulle det vara nåt så kunde jag ringa henne när jag vill,
så det känns skönt.
Men nu känner jag mig verkligen ensam och som att jag står själv,
min psykolog och Johan är dom enda som kan ta emot mig när jag faller och putta mig uppåt.
Nu har jag ingen av dom.
Det kommer bli otroligt skönt att slippa väga mig,
nu kan jag banta utan att bli hotad om tvångsinläggning.
Så vet ni vad, när jag kom hem åkte vågen fram
och nu ska jag börja banta på riktigt! Äntligen! :D
Hon som jag väger mig hos är så stolt över mig att jag har gått upp från 48 till 56kg,
men hon vill att jag ska gå upp mer.
Min psykolog va så glad att hon hade fått följa min resa, och jag mår ju miljoner ggr bättre nu är vad jag gjorde när jag blev inlagd på psyk.
Det va med blandade känslor jag lämnade dom båda,
speciellt min psykolog! Hon har hjälp mig så gränslöst mycket med mitt mående, humör, ångest o allt.
Hon är verklige en speciell person för mig och kommer alltid finnas i mitt huvud.
Det känns skrämmande att det va sista gången.
Nu känns det som jag står själv, och faller jag så faller jag rejält.
Jag känner mig ensam o vilsen på nåt sätt, ångesten börjar krypa på.
Men hon sa det att skulle det vara nåt så kunde jag ringa henne när jag vill,
så det känns skönt.
Men nu känner jag mig verkligen ensam och som att jag står själv,
min psykolog och Johan är dom enda som kan ta emot mig när jag faller och putta mig uppåt.
Nu har jag ingen av dom.
Det kommer bli otroligt skönt att slippa väga mig,
nu kan jag banta utan att bli hotad om tvångsinläggning.
Så vet ni vad, när jag kom hem åkte vågen fram
och nu ska jag börja banta på riktigt! Äntligen! :D
Kommentarer
Trackback
