Ett år!
Kom på en grej när jag läste en artikel i ST.
Igår va det ett år sen Älskling "försvann" i 7 månader.
Herregud vad tiden har gått fort endå.
Han har bara varit hemma i 5 månader, men det känns som så mycket längre,
det känns faktiskt som att han aldrig har varit borta.
Men herregud, för 1 år sen upplevde jag mina värsta dagar och månader för den delen.
Förtvivlan jag hade för exakt 1 år sen går inte att beskriva med ord.
Och alla samtal jag ringde, jag ringde och ringde och ringde.
Pratade med olika folk om olika saker hela tiden.
Det skulle fixas och ordnas med saker o ting, hela tiden.
Sen begravde jag mig i jobb, skola och andra saker.
Jag gjorde allt för att inte tänka, jag planerade en dag i sänder,
jag tänkte inte framåt. Det gjorde för ont! Det va alldeles för smärtsamt att planera nåt och veta att Älskling inte va hemma då heller. Och som jag skrev brev till han, jag skrev sammanlagt runt 100-150 brev. Skickade flera brev i veckan, det vart mitt sätt att bearbeta allt. Och Älskling fick styrka ifrån dom.
Jävlar om jag inte hade skickat nåt på en vecka, då fick jag minsann höra det :p haha..
Och samtalen vi hade, det gjorde mina dagar. På slutet pratade vi ibland varje dag.
Men det första 2 månader va hemska när han satt med restriktioner, jag tror vi bara pratade i telefon 1-2 gånger under den tiden och då va samtalen övervakade.
Jag kommer aldrig glömma första gången jag fick prata med Johan,
då hade han varit borta i nästan 1 månad.
Lyckan jag kände i kroppen går inte att beskriva med ord!
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, jag satt bara och skakade!
Jag är så stolt öve mig själv att jag klarade av dom där 7 månaderna,
både känslomässigt och alla saker jag fixade med.
Men att Johan satt inne har bara fört med sig bra saker,
det har inte kommit en enda negativ sak ur det.
Om man bortser från alla känslor under tiden han var borta givetvist!
Men våran kärlek blev så stark!
Dessutom så märkte jag verkligen vilka som va mina riktiga vänner,
och ni som fanns för mig, ni är guld värda!
Ni vet precis vilka ni är! ♥
Forever
You ♥ Me
Igår va det ett år sen Älskling "försvann" i 7 månader.
Herregud vad tiden har gått fort endå.
Han har bara varit hemma i 5 månader, men det känns som så mycket längre,
det känns faktiskt som att han aldrig har varit borta.
Men herregud, för 1 år sen upplevde jag mina värsta dagar och månader för den delen.
Förtvivlan jag hade för exakt 1 år sen går inte att beskriva med ord.
Och alla samtal jag ringde, jag ringde och ringde och ringde.
Pratade med olika folk om olika saker hela tiden.
Det skulle fixas och ordnas med saker o ting, hela tiden.
Sen begravde jag mig i jobb, skola och andra saker.
Jag gjorde allt för att inte tänka, jag planerade en dag i sänder,
jag tänkte inte framåt. Det gjorde för ont! Det va alldeles för smärtsamt att planera nåt och veta att Älskling inte va hemma då heller. Och som jag skrev brev till han, jag skrev sammanlagt runt 100-150 brev. Skickade flera brev i veckan, det vart mitt sätt att bearbeta allt. Och Älskling fick styrka ifrån dom.
Jävlar om jag inte hade skickat nåt på en vecka, då fick jag minsann höra det :p haha..
Och samtalen vi hade, det gjorde mina dagar. På slutet pratade vi ibland varje dag.
Men det första 2 månader va hemska när han satt med restriktioner, jag tror vi bara pratade i telefon 1-2 gånger under den tiden och då va samtalen övervakade.
Jag kommer aldrig glömma första gången jag fick prata med Johan,
då hade han varit borta i nästan 1 månad.
Lyckan jag kände i kroppen går inte att beskriva med ord!
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, jag satt bara och skakade!
Jag är så stolt öve mig själv att jag klarade av dom där 7 månaderna,
både känslomässigt och alla saker jag fixade med.
Men att Johan satt inne har bara fört med sig bra saker,
det har inte kommit en enda negativ sak ur det.
Om man bortser från alla känslor under tiden han var borta givetvist!
Men våran kärlek blev så stark!
Dessutom så märkte jag verkligen vilka som va mina riktiga vänner,
och ni som fanns för mig, ni är guld värda!
Ni vet precis vilka ni är! ♥
Forever
You ♥ Me
Kommentarer
Trackback
