Ibland så funderar jag på om det finns någon slags gud som hör mina böner.
eller ja, mina utbrott.
När jag va på väg att lägga mig på golvet i fosterställning och dö
med blöta skor och blöta strumpor, så ringer telefonen.
Det va J. Han skulle sluta tidigare för att det går inte att måla fönster när det regnar,
så han skulle komma runt 15 tiden och skjutsa mig. Tack å tack!
Sen så av någon anledning kollar jag i ett skåp, där jag aldrig brukar ha värktabletter.
Men se där, jag hittade ett rör med några treo i. Tack säger jag bara!
Även att regnet verkar som det håller på att lugna ner sig.
Dock så tycker jag hellre att det ska spö regna än små regna, med tanke på mitt hår.
Hellre får det se ut som att jag är dränkt för då är håret platt iaf,
än att det ska se ut som att jag har stoppat fingrarna i ett kontakt uttag, så att det fluffar sig åt alla håll och kanter!

Nu ska jag ta på mig torra strumpor och torra skor och invänta min hjälte för dagen!