Sex and the city
Nu har jag precis sett Sex and the city -filmen.
jag förstår inte varför jag inte har sett den tidigare!
Filmen va helt totalt lovely.. jag har haft filmen liggandes i flera månader.
men jag har aldrig tagit mig tid att se den, eller jag skulle se den en gång men då funkade den inte. men jag fick den utbytt ganska snabbt. men endå har det inte blivit av att jag har sett den.
Det tråkigaste med filmen va att den tog slut! Jag vill se mer mer mer mer! =)
-
Idag saknar jag J så himla mycket, ibland kommer saknade bara över en.
Denna vecka har jag knappt ens tänkt på han. Dagarna innan han åkte gick jag bara och väntade på att det skulle bli söndag så han skulle åka, jag kunde inte vara i samma rum som han utan att bli irriterad på han och känna att jag bara ville kräkas på han. Mycket va nog att jag var så gudomligt less på han, för hans bittra och sura humör.
och visst förstår jag att han inte hade ett toppen humör med tanke på hur exet håller på och bråkar med han hela tiden!
Men samtidigt så tycker inte jag att det ska gå ut över mig. men samtidigt så förstår jag.
och jag tyckte det va såå otroligt skönt när han åkte i söndags. ett tag tänkte han inte åka, och då kände jag hur panikslagen jag blev. jag hade inte klarat av en till dag med honom.
Vi hade även varit uppe i varandra i stort sett dygnet runt i en veckas tid.
och jag har trots allt varit ensam i 1½ år. så det är en stor omställning att få in en ny människa i mitt liv.
det handlar inte bara om mig och Tindra längre. Han ska också få plats i mitt liv. i vårat liv!
Det är svårt att förklara, men jag kan lätt känna mig instängd i ett förhållande. Och förr i mina yngre dagar när man va hänsynslös och elak, då va man otrogen. sen blev det slut.. och så fortsatte det, mina förhållanden varade aldrig längre än 3 månader. (Bortsett ifrån mitt och Jonas förhållande)
Men nu, jag skulle aldrig i livet kunna vara otrogen. jag skulle aldrig utsätta en annan människa för det sveket.
så det här är helt nytt för mig. jag vet liksom inte vad jag ska säga, göra eller hur jag ska beté mig... ja allt!
Hur förklarar man för en annan människa på ett bra sätt, att man behöver lite andrum, utan att det ska misstolkas??
Ähh, det känns som att jag kommer ingen vart...
Jag väger alla fördelar och nackdelar i vårat förhållande.. men jag kommer inte fram till något.
jag vet bara att jag tycker om honom så himla mycket.. men vissa dagar vill jag bara kräkas på han!
Jag vill inte se han! Jag vill inte höra hans röst! Jag vill inte känna av hans närvaro!
Medans andra dagar vill jag inte vara ifrån han en endaste sekund och jag är livrädd att jag ska förlora honom..
Jag blir så arg på mig själv att jag är så himla känslomässigt hämmad,
jag har skit svårt att visa känslor och jag kan absolut inte prata om känslor.
Allt kan lätt bli så fel när man inte pratar! det blir så mycket missförstånd.
det går verkligen inte att prata, jag har alla orden på tungan, allt som jag vill säga,
men det kommer inte ut! Det tar liksom stopp. det är lika stopp som att gå in i en betong vägg.
under dom här månaderna har jag sagt till J två gånger att jag saknar han utan att skämta till det och förlöjliga situationen. TVÅ gånger! Två ynka gånger sen i mitten på augusti.
Men det kan jag säga, det är mycket för att vara mig.
Den ända människa jag kan visa gränslös och öppen kärlek till och för, det är Tindra.
Jag blir så arg, varför ska det vara så fruktansvärt svårt för?
Varför ska det vara så jäkla svårt att säga vad man känner?
Den enda känslan jag verkligen kan visa det är hat och ilska...
Kärlek och allt annat... det funkar inte!
Nää, nu ska jag ta och krypa ner bredvid trollet och grubbla vidare...
God Natt...
jag förstår inte varför jag inte har sett den tidigare!
Filmen va helt totalt lovely.. jag har haft filmen liggandes i flera månader.
men jag har aldrig tagit mig tid att se den, eller jag skulle se den en gång men då funkade den inte. men jag fick den utbytt ganska snabbt. men endå har det inte blivit av att jag har sett den.
Det tråkigaste med filmen va att den tog slut! Jag vill se mer mer mer mer! =)
-
Idag saknar jag J så himla mycket, ibland kommer saknade bara över en.
Denna vecka har jag knappt ens tänkt på han. Dagarna innan han åkte gick jag bara och väntade på att det skulle bli söndag så han skulle åka, jag kunde inte vara i samma rum som han utan att bli irriterad på han och känna att jag bara ville kräkas på han. Mycket va nog att jag var så gudomligt less på han, för hans bittra och sura humör.
och visst förstår jag att han inte hade ett toppen humör med tanke på hur exet håller på och bråkar med han hela tiden!
Men samtidigt så tycker inte jag att det ska gå ut över mig. men samtidigt så förstår jag.
och jag tyckte det va såå otroligt skönt när han åkte i söndags. ett tag tänkte han inte åka, och då kände jag hur panikslagen jag blev. jag hade inte klarat av en till dag med honom.
Vi hade även varit uppe i varandra i stort sett dygnet runt i en veckas tid.
och jag har trots allt varit ensam i 1½ år. så det är en stor omställning att få in en ny människa i mitt liv.
det handlar inte bara om mig och Tindra längre. Han ska också få plats i mitt liv. i vårat liv!
Det är svårt att förklara, men jag kan lätt känna mig instängd i ett förhållande. Och förr i mina yngre dagar när man va hänsynslös och elak, då va man otrogen. sen blev det slut.. och så fortsatte det, mina förhållanden varade aldrig längre än 3 månader. (Bortsett ifrån mitt och Jonas förhållande)
Men nu, jag skulle aldrig i livet kunna vara otrogen. jag skulle aldrig utsätta en annan människa för det sveket.
så det här är helt nytt för mig. jag vet liksom inte vad jag ska säga, göra eller hur jag ska beté mig... ja allt!
Hur förklarar man för en annan människa på ett bra sätt, att man behöver lite andrum, utan att det ska misstolkas??
Ähh, det känns som att jag kommer ingen vart...
Jag väger alla fördelar och nackdelar i vårat förhållande.. men jag kommer inte fram till något.
jag vet bara att jag tycker om honom så himla mycket.. men vissa dagar vill jag bara kräkas på han!
Jag vill inte se han! Jag vill inte höra hans röst! Jag vill inte känna av hans närvaro!
Medans andra dagar vill jag inte vara ifrån han en endaste sekund och jag är livrädd att jag ska förlora honom..
Jag blir så arg på mig själv att jag är så himla känslomässigt hämmad,
jag har skit svårt att visa känslor och jag kan absolut inte prata om känslor.
Allt kan lätt bli så fel när man inte pratar! det blir så mycket missförstånd.
det går verkligen inte att prata, jag har alla orden på tungan, allt som jag vill säga,
men det kommer inte ut! Det tar liksom stopp. det är lika stopp som att gå in i en betong vägg.
under dom här månaderna har jag sagt till J två gånger att jag saknar han utan att skämta till det och förlöjliga situationen. TVÅ gånger! Två ynka gånger sen i mitten på augusti.
Men det kan jag säga, det är mycket för att vara mig.
Den ända människa jag kan visa gränslös och öppen kärlek till och för, det är Tindra.
Jag blir så arg, varför ska det vara så fruktansvärt svårt för?
Varför ska det vara så jäkla svårt att säga vad man känner?
Den enda känslan jag verkligen kan visa det är hat och ilska...
Kärlek och allt annat... det funkar inte!
Nää, nu ska jag ta och krypa ner bredvid trollet och grubbla vidare...
God Natt...
Kommentarer
Postat av: 2
Du är förmodligen rädd att bli sårad, och släpper därför inte ut orden. Gör du det blir det verklighet och du blir sårbar.
Trackback
