Historien om ...
Ibland kommer verkligheten ikapp en när man minst anar det, jag har blivit som den jag hatar mest i hela världen!
Här ska ni få historien om J.
J jobbar som målare, och va här och målade fönster i sommras. Och eftersom både jag och han är rökare, vart det så att vi rökte en ofantlig massa ciggaretter och surrade bort ännu flera timmar. Så det började gro ett litet intresse för honom som vart större och större. Sen kom dagen då han va klar med målningen. Tråkigt tyckte jag. men tänkte inte alltför mycket på det, men så kom han och ville byta nummer för eventuellt en fika nångång.
Efter några dagar hördes vi och efter det har vi träffats mer och mer. Som ni förmodligen har märkt är det i stort sett varje dag nu. och jag tycker om honom så himla mycket, så man blundar för verkligheten. Man blundar för hur det egentligen är, hur jäkla fel det är, och vilket svin han är, och jag är ett lika stort jäkla svin egentligen! Jag är lika dum i huvudet som han, om inte dummare! Men jag kan inte rå för hur jag känner det, jag kan inte rå för att jag tycker om honom så fruktansvärt mycket! MEN!!! Jag hade kunnat avsluta det innan det ens hade börjat, men jag lät bli. Varför vet jag inte!
Tror mycket att det är för att med J, kan jag verkligen vara mig själv! Jag trivs å vara med han.
Och jag vet att han tycker om mig lika mycket, om inte mer to.m, vi går så bra ihop. och allt känns så... enkelt och underbart!
Imorse låg jag och sussade sött bredvid J. Vid 7 tiden ringer min telefon.
Det va J's sambo!
Hon hade hittat J's gamla mobil, som det fanns en massa sms från mig i.
Helt nyvaken och yr, så insåg jag att nu har verkligheten kommit ikapp oss.
inte för att det är en ursäkt för våra sviniga beteénden,
men J har varit på väg att flytta ifrån henne jätte jätte länge men inte klarat av det, pga vissa omständigheter.
(Det har jag även hört från andra, så det är inget han har sagt till mig för att det ska låta bra)
Egentligen spelar det ingen roll vad jag säger, så finns det inga vettiga förklaringa till svineriet.
Men som J säger, han har aldrig kännt sånna känslor han känner för mig, för någon, någonsin. och han har aldrig mått så bra som han gör när han är med mig. J har haft ett struligt och känslolöst liv enda sedan barnsben.
men med mig har han börjat känna, han har börjat må bra och tänka på sig själv.
Han har försökt prata med sin sambo, men hon har alltid kommit på nåt annat att göra då.
så idag hade han faktiskt tänkt att berätta allt... men hon hann att få reda på det före!
Som sagt,
Jag har blivit som den jag hatar!
Här ska ni få historien om J.
J jobbar som målare, och va här och målade fönster i sommras. Och eftersom både jag och han är rökare, vart det så att vi rökte en ofantlig massa ciggaretter och surrade bort ännu flera timmar. Så det började gro ett litet intresse för honom som vart större och större. Sen kom dagen då han va klar med målningen. Tråkigt tyckte jag. men tänkte inte alltför mycket på det, men så kom han och ville byta nummer för eventuellt en fika nångång.
Efter några dagar hördes vi och efter det har vi träffats mer och mer. Som ni förmodligen har märkt är det i stort sett varje dag nu. och jag tycker om honom så himla mycket, så man blundar för verkligheten. Man blundar för hur det egentligen är, hur jäkla fel det är, och vilket svin han är, och jag är ett lika stort jäkla svin egentligen! Jag är lika dum i huvudet som han, om inte dummare! Men jag kan inte rå för hur jag känner det, jag kan inte rå för att jag tycker om honom så fruktansvärt mycket! MEN!!! Jag hade kunnat avsluta det innan det ens hade börjat, men jag lät bli. Varför vet jag inte!
Tror mycket att det är för att med J, kan jag verkligen vara mig själv! Jag trivs å vara med han.
Och jag vet att han tycker om mig lika mycket, om inte mer to.m, vi går så bra ihop. och allt känns så... enkelt och underbart!
Imorse låg jag och sussade sött bredvid J. Vid 7 tiden ringer min telefon.
Det va J's sambo!
Hon hade hittat J's gamla mobil, som det fanns en massa sms från mig i.
Helt nyvaken och yr, så insåg jag att nu har verkligheten kommit ikapp oss.
inte för att det är en ursäkt för våra sviniga beteénden,
men J har varit på väg att flytta ifrån henne jätte jätte länge men inte klarat av det, pga vissa omständigheter.
(Det har jag även hört från andra, så det är inget han har sagt till mig för att det ska låta bra)
Egentligen spelar det ingen roll vad jag säger, så finns det inga vettiga förklaringa till svineriet.
Men som J säger, han har aldrig kännt sånna känslor han känner för mig, för någon, någonsin. och han har aldrig mått så bra som han gör när han är med mig. J har haft ett struligt och känslolöst liv enda sedan barnsben.
men med mig har han börjat känna, han har börjat må bra och tänka på sig själv.
Han har försökt prata med sin sambo, men hon har alltid kommit på nåt annat att göra då.
så idag hade han faktiskt tänkt att berätta allt... men hon hann att få reda på det före!
Som sagt,
Jag har blivit som den jag hatar!
Kommentarer
Postat av: Trogen läsare...
Du är inte något svin för att du får känslor för någon som redan är i ett förhållande. Det är väl egentligen upp till J at avsluta det gamla förhållandet innan nytt påbörjas. Kan väl aldrig lägga skulden på någon annan än den som redan är i ett förhållande, om man ens kan lägga "skulden" på den personen.
J verkar uppträda bra mot dig, samt att du har trevligt när du är med honom, något annat spelar väl egentligen ingen roll?
You rock! Rock on!
Postat av: Cicci
Nä det är ju faktiskt sant det du säger.
Och ja han är helt underbar mot mig =)
Postat av: Anonym
Säger bara "INLED DIG ICKE I FRESTELSEN" , men det har du ju redan gjort..
Postat av: Anonym
jaaaaaaaaaa haaaaaaaaa det var såååå det vaaaaa,mmm då vet jag det....
Trackback
