Balkongen
Nu har jag suttit på balkongen med Tindra i en halv timme, folk som gick förbi måste ha trott att jag va dum i huvudet.
Själv sitter jag påpyltad medans Tindra enbart hade trosor på sig.
Men till saken hör att Tindra fick alvedon när hon skulle lägga sig vid 20 tiden.
Hon vaknade strax efter 22, så jag tog tempen, som visade 40,6.
i samma veva började Tindra klaga på att hon frös, sen började hon få frossa.
ibland blir jag helt handlingsförlamad för jag blir så rädd, jag visste inte om jag skulle försöka kyla ner henne eller pylta på henne kläder.
Så jag ringde Monica, hon är ju Sjuksköterska.
Fick rådet att ge henne lite mer alvedon och ut på balkongen FORT innan hon började krampa. För hon måste kylas ner!
(När hon sa krampa ville jag bara lägga mig ner och svimma av rädsla.)
Och jag skulle försöka få i henne allt som innehåller vätska.
Sagt och gjort, plockade ihop alvedon, vatten och Tindra och rusade ut på balkongen!
Där satt vi och pratade om väder, blommor och morgondagen tills jag kände hur hon slutade skaka av frossan.
Satt kvar en liten stund till för säkerhets skull.
Jag blir såå himla orolig! Jag känner mig så maktlös och ensam om allt!
Det är dom här gånger jag HATAR att vara ensamstående med trollet!
Jag vill inte vara själv om det händer något!
Om det verkligen skulle krisa så vet jag inte vad jag kommer att göra.
Men samtidigt vet jag att alla personer runt mig är bara ett telefon samtal bort.
Jag kommer verkligen inte att kunna somna, och den underbara boken har jag läst ut,
så jag kommer fömodligen ligga och stirra på Tindra tills jag börjar inbilla mig saker.
Men en sak kan jag tänka mig, det kommer nog bli fler balkong besök inatt.
Hon är fortfarande kok het, trots alvedon och en sväng på balkongen!
Själv sitter jag påpyltad medans Tindra enbart hade trosor på sig.
Men till saken hör att Tindra fick alvedon när hon skulle lägga sig vid 20 tiden.
Hon vaknade strax efter 22, så jag tog tempen, som visade 40,6.
i samma veva började Tindra klaga på att hon frös, sen började hon få frossa.
ibland blir jag helt handlingsförlamad för jag blir så rädd, jag visste inte om jag skulle försöka kyla ner henne eller pylta på henne kläder.
Så jag ringde Monica, hon är ju Sjuksköterska.
Fick rådet att ge henne lite mer alvedon och ut på balkongen FORT innan hon började krampa. För hon måste kylas ner!
(När hon sa krampa ville jag bara lägga mig ner och svimma av rädsla.)
Och jag skulle försöka få i henne allt som innehåller vätska.
Sagt och gjort, plockade ihop alvedon, vatten och Tindra och rusade ut på balkongen!
Där satt vi och pratade om väder, blommor och morgondagen tills jag kände hur hon slutade skaka av frossan.
Satt kvar en liten stund till för säkerhets skull.
Jag blir såå himla orolig! Jag känner mig så maktlös och ensam om allt!
Det är dom här gånger jag HATAR att vara ensamstående med trollet!
Jag vill inte vara själv om det händer något!
Om det verkligen skulle krisa så vet jag inte vad jag kommer att göra.
Men samtidigt vet jag att alla personer runt mig är bara ett telefon samtal bort.
Jag kommer verkligen inte att kunna somna, och den underbara boken har jag läst ut,
så jag kommer fömodligen ligga och stirra på Tindra tills jag börjar inbilla mig saker.
Men en sak kan jag tänka mig, det kommer nog bli fler balkong besök inatt.
Hon är fortfarande kok het, trots alvedon och en sväng på balkongen!
Kommentarer
Trackback
