Confession of a fatty
Förut idag va jag och Tindra trollet på Ica maxi och handlade hem lite mat o så.
För min del blev det, cappuccino, cigg och en platta (24st) energi dryck.
det är det jag behöver =)
När vi kom hem valde Tindra mat, och det blev korv och makaroner.
Av erfarenhet vet jag att om inte jag äter så äter knappt Tindra något,
så jag fick snällt sitta och äta.
Jag hatar att äta, jag äcklas av mig själv, jag känner mig så fet, äcklig och smutsig.
Hade det inte varit för att jag tycker att det är så förbannat äckligt att kräkas,
så skulle jag nog ha bulimi.
Jag mår så äckligt efter jag har ätit, och det jag hatar mest det är när vi är hos andra, mamma tex och får mat.
jag måste äta, och oftast äter jag alldeles för mycket sen efteråt kommer ångesten över allt fettigt och äckligt jag har stoppat i mig. Jag äter för att ingen ska misstänka hur jag egentligen känner.
Jag äcklas så mycket av mig själv och min kropp, det känns som att när jag går så vaggar jag fram och allt dallrar. Jag hatar att se mig i spegeln, vissa dagar går det bra men de är få.
När vågen visar mindre så blir jag överlycklig, i 15 min kanske sen inser jag hur det är egentligen, jag är tjock!
Jag hatar att gå på mataffärer, hellst skulle jag vilja gömma mig, för det känns som att folk stirrar och tänker "Men gud ska den där tjockisen verkligen äta mer?!" Någonting som är döden, det är att äta ute.
Vissa ställen går bra, om det är lite folk. Jag verkligen älskar att shoppa kläder, men ibland mitt i shoppingruset så kommer tankarna om att jag är så fet och äcklig, att jag tar upp hela "gångarna" där jag går. och att alla stirrar och undrar vad jag gör där, varför inte jag är på en tjockisaffär eller iaf tjockis sidan. Jag hatar att ta fram tröjor i Small och Xsmall och byxor i stlk 34-36, för då känns det som att alla stirrar och viskar om att vilken optimist jag är som tror att jag ska komma i dom kläderna. Jag skäms så mycket och vill hellst gömma kläderna jag har tagit fram. När jag ska betala är jag alltid beredd på att kassörskan ska fråga om jag verkligen tror att jag ska kunna ha kläderna, så jag är alltid beredd med att snabbt kunna svara att jag har köpt kläderna till någon annan.
Och jag hatar när folk kommenterar min kropp och säger att jag är smal.
det känns som att folk hånar mig för att jag är tjock. Eller just i ögonblicket känns det bra,
sen börjar tankarna kring att det är bara hån och lögn. För jag vet själv att jag är tjock!
Även fast klädstorlekarna krymper, så känner jag mig bara fetare och äckligare för varje dag.
Ibland kan jag se mig i spegeln och gråta för att jag är en sån himla tjockis, allt hänger och dallrar.
Vissa dagar är bättre än andra, men ibland känner jag att jag är för tjock för att vistas ute,
så hellst vill jag dra täcket över mig och ligga kvar där hela dagen!
När det är sånna dagar och jag vistas bland folk, kan jag vara så arg och irriterad.
Det går ut över andra, fast jag egentligen är så äcklad och arg på mig själv.
Eftersom jag har min lilla solstråle, Tindra
så kan jag inte gömma mig ifrån världen.
Jag kan inte ligga i sängen hela dagen!
Jag är såå lycklig över att jag har henne,
det är hon som gör så att jag orkar kliva upp varje morgon.
Så nu har jag fått ventilera mig lite,
och det här är inget jag vill prata om!
För har jag inte pratat med nån innan om hur jag verkligen känner,
så behöver jag inte göra det nu heller.
såhär har jag känt i flera år och kommer förmodligen känna
såhär tills den dagen jag tycker att jag har blivit smal.
För min del blev det, cappuccino, cigg och en platta (24st) energi dryck.
det är det jag behöver =)
När vi kom hem valde Tindra mat, och det blev korv och makaroner.
Av erfarenhet vet jag att om inte jag äter så äter knappt Tindra något,
så jag fick snällt sitta och äta.
Jag hatar att äta, jag äcklas av mig själv, jag känner mig så fet, äcklig och smutsig.
Hade det inte varit för att jag tycker att det är så förbannat äckligt att kräkas,
så skulle jag nog ha bulimi.
Jag mår så äckligt efter jag har ätit, och det jag hatar mest det är när vi är hos andra, mamma tex och får mat.
jag måste äta, och oftast äter jag alldeles för mycket sen efteråt kommer ångesten över allt fettigt och äckligt jag har stoppat i mig. Jag äter för att ingen ska misstänka hur jag egentligen känner.
Jag äcklas så mycket av mig själv och min kropp, det känns som att när jag går så vaggar jag fram och allt dallrar. Jag hatar att se mig i spegeln, vissa dagar går det bra men de är få.
När vågen visar mindre så blir jag överlycklig, i 15 min kanske sen inser jag hur det är egentligen, jag är tjock!
Jag hatar att gå på mataffärer, hellst skulle jag vilja gömma mig, för det känns som att folk stirrar och tänker "Men gud ska den där tjockisen verkligen äta mer?!" Någonting som är döden, det är att äta ute.
Vissa ställen går bra, om det är lite folk. Jag verkligen älskar att shoppa kläder, men ibland mitt i shoppingruset så kommer tankarna om att jag är så fet och äcklig, att jag tar upp hela "gångarna" där jag går. och att alla stirrar och undrar vad jag gör där, varför inte jag är på en tjockisaffär eller iaf tjockis sidan. Jag hatar att ta fram tröjor i Small och Xsmall och byxor i stlk 34-36, för då känns det som att alla stirrar och viskar om att vilken optimist jag är som tror att jag ska komma i dom kläderna. Jag skäms så mycket och vill hellst gömma kläderna jag har tagit fram. När jag ska betala är jag alltid beredd på att kassörskan ska fråga om jag verkligen tror att jag ska kunna ha kläderna, så jag är alltid beredd med att snabbt kunna svara att jag har köpt kläderna till någon annan.
Och jag hatar när folk kommenterar min kropp och säger att jag är smal.
det känns som att folk hånar mig för att jag är tjock. Eller just i ögonblicket känns det bra,
sen börjar tankarna kring att det är bara hån och lögn. För jag vet själv att jag är tjock!
Även fast klädstorlekarna krymper, så känner jag mig bara fetare och äckligare för varje dag.
Ibland kan jag se mig i spegeln och gråta för att jag är en sån himla tjockis, allt hänger och dallrar.
Vissa dagar är bättre än andra, men ibland känner jag att jag är för tjock för att vistas ute,
så hellst vill jag dra täcket över mig och ligga kvar där hela dagen!
När det är sånna dagar och jag vistas bland folk, kan jag vara så arg och irriterad.
Det går ut över andra, fast jag egentligen är så äcklad och arg på mig själv.
Eftersom jag har min lilla solstråle, Tindra
så kan jag inte gömma mig ifrån världen.
Jag kan inte ligga i sängen hela dagen!
Jag är såå lycklig över att jag har henne,
det är hon som gör så att jag orkar kliva upp varje morgon.
Så nu har jag fått ventilera mig lite,
och det här är inget jag vill prata om!
För har jag inte pratat med nån innan om hur jag verkligen känner,
så behöver jag inte göra det nu heller.
såhär har jag känt i flera år och kommer förmodligen känna
såhär tills den dagen jag tycker att jag har blivit smal.
Kommentarer
Postat av: mia
Helt ofattbart, du som är så VACKER!!! Å det är verkligen inte bara ord, försök tro mig även om det är svårt många ggr
Postat av: Frida
Fixidé!! Men svårt att ta sig, man blir aldrig nöjd, itne om man börjat i dessa tankar, haft samma problem i flera år.. Men Cissi, du är helt fantastiskt vacker och har en toppen figur! Ville bara säga det..
Trackback
