Stolkastare
Ingen cykeltur idag heller!
Idag börjades det när jag hämtade Tindra på dagis, hon vägrade klä på sig och hon tramsade mest runt.
Det slutade med att jag bar henne under armen (min) och hennes kläder i den andra handen, samtidigt som hon skrek skrek och skrek lite till. Hon viftade givetvist med armar och ben också, och grinade då.
Hon skrek och grinade oavbrutet i bilen. Men jag höjde musiken, så till slut gav hon upp.
Va tvungen att åka på affären, så jag chansade på kvantum eftersom vi skulle köpa kaninmat också.
Vi kom till parkeringen och jag hann nästan att öppna dörren, kan man undvika vissa situationer så gör man det. Vi åkte därifrån under vilda protester och skrik ifrån Tindras sida.
Stannade till på Ica bergsgatan och sprang in, själv. Köpte mig en lovely välbehövlig energi dryck.
När vi kom hem, eller ja vi hade precis parkerat. så börjades det igen, hon skulle inte gå, hon skulle inte ha kläder, hon skulle vara ute och cykla. Jag gick bara. Efter kom hon som en skrikande ångvält och boxade på mig bakifrån. När vi kom in, så sa jag åt henne att sätta sig i soffan och lugna ner sig. Jag gick ut på balkongen och tog en cigg och den underbara energi drycken. Lugnet varade inte länge, för sen började hon vålda på balkongdörren och slog på fönstret så det va nog inte långt kvar tills det skulle gå sönder, hon kastade även ut en massa grejer på balkongen samt runt i lägenheten.
Sen började hon kasta stolar omkring sig i hela lägenheten, hon dunkade in dom i mig ett par gånger för att slutligen kasta en stol på mig.
Tillslut kände jag bara, nä fan jag orkar inte det här.
Och jag är inte den som ber om hjälp, när jag ber om hjälp då är verkligen botten nådd plus lite till,
så jag ringde Jonas och sa att han fick ta Tindra. Men det gick inte idag tydligen.
Men i morgon skulle han ta henne. Han kom förbi en stund och skulle försöka prata med Tindra,
ja jag kan väl inte påstå att hon lyssnade särskilt mycket, och när hon väl gjorde det så skyllde hon alla bråk på att jag(!?) stökar till i lägenheten. Och det är därför hon är arg.. Öhh?!
Nu hoppas jag på att klockan rusar iväg så att hon kan gå och lägga sig..
Idag börjades det när jag hämtade Tindra på dagis, hon vägrade klä på sig och hon tramsade mest runt.
Det slutade med att jag bar henne under armen (min) och hennes kläder i den andra handen, samtidigt som hon skrek skrek och skrek lite till. Hon viftade givetvist med armar och ben också, och grinade då.
Hon skrek och grinade oavbrutet i bilen. Men jag höjde musiken, så till slut gav hon upp.
Va tvungen att åka på affären, så jag chansade på kvantum eftersom vi skulle köpa kaninmat också.
Vi kom till parkeringen och jag hann nästan att öppna dörren, kan man undvika vissa situationer så gör man det. Vi åkte därifrån under vilda protester och skrik ifrån Tindras sida.
Stannade till på Ica bergsgatan och sprang in, själv. Köpte mig en lovely välbehövlig energi dryck.
När vi kom hem, eller ja vi hade precis parkerat. så börjades det igen, hon skulle inte gå, hon skulle inte ha kläder, hon skulle vara ute och cykla. Jag gick bara. Efter kom hon som en skrikande ångvält och boxade på mig bakifrån. När vi kom in, så sa jag åt henne att sätta sig i soffan och lugna ner sig. Jag gick ut på balkongen och tog en cigg och den underbara energi drycken. Lugnet varade inte länge, för sen började hon vålda på balkongdörren och slog på fönstret så det va nog inte långt kvar tills det skulle gå sönder, hon kastade även ut en massa grejer på balkongen samt runt i lägenheten.
Sen började hon kasta stolar omkring sig i hela lägenheten, hon dunkade in dom i mig ett par gånger för att slutligen kasta en stol på mig.
Tillslut kände jag bara, nä fan jag orkar inte det här.
Och jag är inte den som ber om hjälp, när jag ber om hjälp då är verkligen botten nådd plus lite till,
så jag ringde Jonas och sa att han fick ta Tindra. Men det gick inte idag tydligen.
Men i morgon skulle han ta henne. Han kom förbi en stund och skulle försöka prata med Tindra,
ja jag kan väl inte påstå att hon lyssnade särskilt mycket, och när hon väl gjorde det så skyllde hon alla bråk på att jag(!?) stökar till i lägenheten. Och det är därför hon är arg.. Öhh?!
Nu hoppas jag på att klockan rusar iväg så att hon kan gå och lägga sig..
Kommentarer
Postat av: Jannice
Usch, jag lider verkligen med dig. Jag vet hur det känns. Jag har också ett barn som har såna "bråk" perioder.. Just nu är hon ganska lugn och det går att prata med henne men hon kan vara riktigt jävla arg emellanåt! Hon skriker så hon nästan ramlar ihop =( Hoppas det vänder för dig snart! Njut av lugnet nu och samla krafter =)
Trackback
