Allt är så.. Underbart!

Sitter hemma hos Johan och har ockuperat hans hem tlf idag.
Måste ringa o fixa en massa saker, men när man väl får tag på nån så ska man återkomma en viss tid senare, när man ringer den tiden får man besked att man ytterligare en gång ska återkomma en viss tid senare osv osv.
ALLT går emot mig nu, precis allt!
Jag har en sån ångest och panik så jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag kan inte sitta still, jag kan inte göra nåt.
Ångesten kväver mig!
Och den ständiga oron över att jag ska bli av med bilen, att mamma ska ha tillbaka den.
Jag kommer bryta ihop helt och hållet snart. Just nu ser jag verkligen inget som hellst ljus.
Allt är skit skit skit! Ingenting går rätt. Allt går käpprätt åt helvete!

Som det känns nu, kommer jag stå på barbacke efter nyår utan pengar eller nåt.
Kul! Verkligen!
Det är väl lika bra att sälja allt jag har och flytta hem till mamma.
Nä men skämtåsido. Allt verkligen rasar nu.

Förövrigt har jag haft en jätte trevlig helg. Jag älskar helger!
Fredagen va det ju som sagt idol.
Lördag vart det vin och senare pulka åkning i södraberget backen,
och gud vad jobbigt det va att gå uppför backen. Speciellt när jag hade mina uggs, med noll mönster under skorna, Johan fick putta på mig för att jag skulle ta mig upp och släppte han en endaste liten sekund så gled jag bakåt. :p
Igår vart det Tacos och Gossip Girl och söndagen avslutades med Eclipse och mumsiga Edward.
När det vart dags att lägga sig kom verkligheten ikapp mig, och jag grät mig i stort sett till sömns. Men Johan gjorde så att det kändes lite bättre iaf. Stackarn! Kan inte vara lätt att vara med mig.
på helgerna kan man verkligen slappna av, då går det ändå inte att fixa med en massa grejer, så huvudet får "semester".

Tindra hjärtat kommer inte hem förän efter 17- tiden nångång idag, hon ville följa med på hennes lillasysters lucia på hennes dagis. Som jag saknar mitt lilla hjärta! Jag kommer krama o pussa sönder henne sen!
Jag har såå fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte gick på Tindras Lucia i morse, ringde pappa hennes strax efter 6 nångång i morse för att höra om han skulle på Lucian, och det skulle han vilket som jag fattade det, han inte kunde först.
Så eftersom han gick, så vart det inte att jag gjorde det. Vilket jag givetvist ångrar nu.
Så det är ju bra, då kan vi lägga "Världens sämsta mamma" på min ångest lista.
Allt känns verkligen förjävla underbart! 
Eller inte...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0