Min värsta fiende är mitt huvud!
Alla tankar äter upp mig levande, känns det som.
Jag är totalt slut och orkeslös
både fysiskt och psykiskt. 

Ena stunden är humöret på topp,
det känns som att jag vill skutta omkring
och klappa folk på huvudet för att dela med mig av min glädje.
För att i nästa stund sjunka ner i totalt mörker.
I ett ändlöst tomt mörker, utan en gnutta av ljus.