Oreda
Idag är hela min dag upp o ner, bak o fram.
Jag klarar inte av att nån sover hos mig egentligen, eller jo det gör jag så länge inget flyttas eller rörs när jag sover.
Inatt sov Darling här, han har dragit fram och gjort "oreda" hos mig.
För nån annan skulle det säkert inte vara nåt särskilt.
Men jag klarar inte av sånt, när jag kliver upp på morgonen MÅSTE precis allt vara som när jag la mig,
annars blir det totalt kaos i huvudet. Allt blir en enda stor röra.
Det går inte att föklara oredan som blir i mitt huvud, hela dagen är förstörd.
Det räcker med att badrumsskåpet är öppet, ett glas är framtaget på bordet, kuddarna ligger fel i soffan eller att en handduk hänger på ett annat sätt.
Idag när jag klev upp va det så mycket "oreda".
Det kryper i kroppen på mig, jag kan inte koncentrera mig, jag kan inte samla tankarna,
allt är utspritt som ett enda stort kaos. Det är ungefär som att allt i huvudet har blivit utspritt och jag försöker förgäves samla ihop allt, men det går inte. Min dag kommer inte gå ihop, ingenting kommer funka.
Det är ett enda stort kaos. Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska börja.
Jag går runt, runt, runt och försöker få nån rätsida på dagen, men det går inte.
Jag kan inte sitta still, jag kan inte få ihop tankarna.
Jag funkar inte som människa.
Vad jag än gör blir det bak o fram, jag kan inte ens samla tankarna nog för att kunna starta bilen.
När vi åkte till dagis blev allt omvänt när vi skulle sätta oss i bilen, när jag hade lagt i backen och tröck på gasen så hade jag glömt stoppa i nyckeln och starta bilen. Ingenting funkar för mig en sån här dag.
Det är kaos i mitt huvud. Jag kan inte ens resa mig från datorn för att gå raka vägen ut på balkongen o röka.
Jag har inte en klar tanke i huvudet, allt bli halvt, bak o fram och helt snett.
Det spelar ingen roll om jag har det lite rörigt hemma, mitt i röran så har jag koll på allt.
Jag har koll på minsta lilla grej.
Så minsta lilla avvikelsen förstör. Det kryper i kroppen på mig.
Jag måste ha struktur på allt, det får inte avvika från mitt mönster.
Det går inte. Jag funkar inte då. Ingenting funkar.
Jag blir yr och kan inte koncentrera mig alls.
Det som gör mig mest arg det är att det här går att undvika,
speciellt när Johan vet det här så väl. Men endå blir det samma sak varje gång.
Idag va det extremt mycket "oreda". Så ibland funderar jag på om han gör det för att jävlas.
Jag klarar inte av att nån sover hos mig egentligen, eller jo det gör jag så länge inget flyttas eller rörs när jag sover.
Inatt sov Darling här, han har dragit fram och gjort "oreda" hos mig.
För nån annan skulle det säkert inte vara nåt särskilt.
Men jag klarar inte av sånt, när jag kliver upp på morgonen MÅSTE precis allt vara som när jag la mig,
annars blir det totalt kaos i huvudet. Allt blir en enda stor röra.
Det går inte att föklara oredan som blir i mitt huvud, hela dagen är förstörd.
Det räcker med att badrumsskåpet är öppet, ett glas är framtaget på bordet, kuddarna ligger fel i soffan eller att en handduk hänger på ett annat sätt.
Idag när jag klev upp va det så mycket "oreda".
Det kryper i kroppen på mig, jag kan inte koncentrera mig, jag kan inte samla tankarna,
allt är utspritt som ett enda stort kaos. Det är ungefär som att allt i huvudet har blivit utspritt och jag försöker förgäves samla ihop allt, men det går inte. Min dag kommer inte gå ihop, ingenting kommer funka.
Det är ett enda stort kaos. Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska börja.
Jag går runt, runt, runt och försöker få nån rätsida på dagen, men det går inte.
Jag kan inte sitta still, jag kan inte få ihop tankarna.
Jag funkar inte som människa.
Vad jag än gör blir det bak o fram, jag kan inte ens samla tankarna nog för att kunna starta bilen.
När vi åkte till dagis blev allt omvänt när vi skulle sätta oss i bilen, när jag hade lagt i backen och tröck på gasen så hade jag glömt stoppa i nyckeln och starta bilen. Ingenting funkar för mig en sån här dag.
Det är kaos i mitt huvud. Jag kan inte ens resa mig från datorn för att gå raka vägen ut på balkongen o röka.
Jag har inte en klar tanke i huvudet, allt bli halvt, bak o fram och helt snett.
Det spelar ingen roll om jag har det lite rörigt hemma, mitt i röran så har jag koll på allt.
Jag har koll på minsta lilla grej.
Så minsta lilla avvikelsen förstör. Det kryper i kroppen på mig.
Jag måste ha struktur på allt, det får inte avvika från mitt mönster.
Det går inte. Jag funkar inte då. Ingenting funkar.
Jag blir yr och kan inte koncentrera mig alls.
Det som gör mig mest arg det är att det här går att undvika,
speciellt när Johan vet det här så väl. Men endå blir det samma sak varje gång.
Idag va det extremt mycket "oreda". Så ibland funderar jag på om han gör det för att jävlas.
Kommentarer
Trackback
