Till alla skitsnackare.. Igen!
Jag glömde få med mig en sak när jag svarade på alla suckers skitsnack bakom min rygg, och denna grej är nog den värsta skulle jag vilja påstå!
Jag har tänkt mer o mer på det och blivit så upprörd,
så jag måste få ur mig det!
Folk går och snackar och undrar om Johan brukar säga att jag är tjock,
och att det är därför jag går ner i vikt.
Jag blir så upprörd, men det är mest skrattretande!
För att svara på det, förut när jag och Johan bråkade kunde allt gå överstyr och allt handlade om vem som kunde såra den andra mest med ord. Johan har alltid vetat att skulle han kalla mig tjock, så skulle jag bli stum och knäckt. Han skulle överlägset "vinna" bråket. Men aldrig ens då, har han kallat mig tjock.
Genom hela vårat förhållande både när vi har varit sams och när vi har varit dödligt ovänner
har han alltid påpekat vilken perfekt kropp han tycker att jag har.
När jag har mina värsta fetto dagar, när jag vill gömma mig från världen och han får absolut under inga som hellst omständigheter röra mig. Så är han såå förtvivlad för han ser hur dåligt jag mår, och att han inte kan göra nåt åt det. Han försöker verkligen med allt!
När han blir upprörd kan han gapa åt mig att jag måste söka hjälp och att han tänker inte stå bredvid och titta på när jag tynar bort,
och är i stort sett på väg att göra slut med mig pga min viktfixering och att hans ord inte betyder nåt när han öser ur sig hur perfekt min kropp är.
När jag tjatar om att jag måste börja gå ut o gå igen, så förbjuder han mig i stort sett till det för att han inte vill att jag ska gå ner mer i vikt.
Vissa dagar kan han komma med nå goda bakelser, bullar och liknade saker,
flosk som han vet att jag verkligen inte kan stå emot. Bara för att han ska veta att jag har fått i mig nåt.
Han skiter fullständigt i att jag kan bli rosenrasande, han är nöjd när jag äter.
Samma sak när vi har våra barnlediga helger och spenderar i stort sett varje minut tillsammans,
ett nej till mat från min sida existerar inte. Han lyssnar inte, för det finns inget annat alternativ för mig än att äta.
Han tar hellre att jag blir på skit dåligt humör och blir lättretlig pga ångesten jag får när jag äter.
Så sammanfattningsvis, Nej han säger verkligen inte att jag är tjock och det är inte därför jag bantar och går ner i vikt.
NU har jag nog svarat på allt som jag har hört att folk har snackat om bakom ryggen på mig.
Så jag vill bara säga, sköt erat!!!
Min viktfixering blir inte bättre av att folk går bakom ryggen på mig
och pratar om MIN kropp!!
Ännu en gång, kom till mig med frågor, gå inte bakom ryggen på mig som en feg liten skit!
Dessutom fattar jag inte att det har blivit en sån jävla stor grej av att jag bantar.
Jag personligen tycker inte att jag har gått ner så särskilt mycket, och jag förstår verkligen inte uppståndelsen kring det!
Jag har tänkt mer o mer på det och blivit så upprörd,
så jag måste få ur mig det!
Folk går och snackar och undrar om Johan brukar säga att jag är tjock,
och att det är därför jag går ner i vikt.
Jag blir så upprörd, men det är mest skrattretande!
För att svara på det, förut när jag och Johan bråkade kunde allt gå överstyr och allt handlade om vem som kunde såra den andra mest med ord. Johan har alltid vetat att skulle han kalla mig tjock, så skulle jag bli stum och knäckt. Han skulle överlägset "vinna" bråket. Men aldrig ens då, har han kallat mig tjock.
Genom hela vårat förhållande både när vi har varit sams och när vi har varit dödligt ovänner
har han alltid påpekat vilken perfekt kropp han tycker att jag har.
När jag har mina värsta fetto dagar, när jag vill gömma mig från världen och han får absolut under inga som hellst omständigheter röra mig. Så är han såå förtvivlad för han ser hur dåligt jag mår, och att han inte kan göra nåt åt det. Han försöker verkligen med allt!
När han blir upprörd kan han gapa åt mig att jag måste söka hjälp och att han tänker inte stå bredvid och titta på när jag tynar bort,
och är i stort sett på väg att göra slut med mig pga min viktfixering och att hans ord inte betyder nåt när han öser ur sig hur perfekt min kropp är.
När jag tjatar om att jag måste börja gå ut o gå igen, så förbjuder han mig i stort sett till det för att han inte vill att jag ska gå ner mer i vikt.
Vissa dagar kan han komma med nå goda bakelser, bullar och liknade saker,
flosk som han vet att jag verkligen inte kan stå emot. Bara för att han ska veta att jag har fått i mig nåt.
Han skiter fullständigt i att jag kan bli rosenrasande, han är nöjd när jag äter.
Samma sak när vi har våra barnlediga helger och spenderar i stort sett varje minut tillsammans,
ett nej till mat från min sida existerar inte. Han lyssnar inte, för det finns inget annat alternativ för mig än att äta.
Han tar hellre att jag blir på skit dåligt humör och blir lättretlig pga ångesten jag får när jag äter.
Så sammanfattningsvis, Nej han säger verkligen inte att jag är tjock och det är inte därför jag bantar och går ner i vikt.
NU har jag nog svarat på allt som jag har hört att folk har snackat om bakom ryggen på mig.
Så jag vill bara säga, sköt erat!!!
Min viktfixering blir inte bättre av att folk går bakom ryggen på mig
och pratar om MIN kropp!!
Ännu en gång, kom till mig med frågor, gå inte bakom ryggen på mig som en feg liten skit!
Dessutom fattar jag inte att det har blivit en sån jävla stor grej av att jag bantar.
Jag personligen tycker inte att jag har gått ner så särskilt mycket, och jag förstår verkligen inte uppståndelsen kring det!
Kommentarer
Postat av: Lille frøken Kine
Bra du veit å sei imot! Men syns det er synd at du må legge ut personlige ting/tanker for å stoppa drittpraten...
Klem fra Kine :-)
Postat av: Sofia W
Herregud att det alltid ska finnas människor som ska lägga sig i saker hela tiden och prata bakom ryggen som att dom vore dom fega .. :P Är väll bättre att ta mod till sig och fråga rakt ut till människan man snackar om med andra, Eller hur! Stå på dig :) Trelig sommar och hälsa Johan från mig. Kram. / Sofia Wiström
Trackback
