Tyck synd om mig!
Idag va jag och satt in en spiral.
Jag kan lätt säga att det är det värsta jag någonsin har varit med om.
Själva insättningen av spiralen gick väl att härda någolunda, men hon va tvungen att hålla fast min livmodertapp med en tång grej, när tången klämdes fast på tappen så skrek jag rakt ut av smärta och försökte skjuta mig bakåt i stolen.
Jag kunde inte sluta skrika om hur ont det gjorde och en miljon svordommar på det.
Det va inte långt ifrån att tårarna började rinna! Jag ville bara kliva upp och gå därifrån jag ville inte mer.
Jag blev alldeles yr, svimfärdig och kallsvettig och under hela tiden skrek jag ut hur ont det gjorde.
Jag som vanligtvis har en otroligt hög smärtgräns och klagar sällan när jag har ont.
När hon äntligen va klar visste jag inte hur fort jag skulle få på mig kläderna och springa därifrån.
Fy fan säger jag bara! Och tur är väl att den kan sitta inne i 5 år.
Nu har jag mensvärk gånger 50 ungefär, jag kan inte leva och går och jämrar för mig själv om hur ont jag har och hur synd det är om mig. Så idag får skruttan åka till sin pappa, har alldeles för ont.
Så nu ska jag försöka bege mig hem till Johan och slänga omkull mig på hans soffa, och vänta tills han slutar jobba och kommer med värktabletter, tycker synd om mig och pysslar om mig =)
Jag kan lätt säga att det är det värsta jag någonsin har varit med om.
Själva insättningen av spiralen gick väl att härda någolunda, men hon va tvungen att hålla fast min livmodertapp med en tång grej, när tången klämdes fast på tappen så skrek jag rakt ut av smärta och försökte skjuta mig bakåt i stolen.
Jag kunde inte sluta skrika om hur ont det gjorde och en miljon svordommar på det.
Det va inte långt ifrån att tårarna började rinna! Jag ville bara kliva upp och gå därifrån jag ville inte mer.
Jag blev alldeles yr, svimfärdig och kallsvettig och under hela tiden skrek jag ut hur ont det gjorde.
Jag som vanligtvis har en otroligt hög smärtgräns och klagar sällan när jag har ont.
När hon äntligen va klar visste jag inte hur fort jag skulle få på mig kläderna och springa därifrån.
Fy fan säger jag bara! Och tur är väl att den kan sitta inne i 5 år.
Nu har jag mensvärk gånger 50 ungefär, jag kan inte leva och går och jämrar för mig själv om hur ont jag har och hur synd det är om mig. Så idag får skruttan åka till sin pappa, har alldeles för ont.
Så nu ska jag försöka bege mig hem till Johan och slänga omkull mig på hans soffa, och vänta tills han slutar jobba och kommer med värktabletter, tycker synd om mig och pysslar om mig =)
Kommentarer
Postat av: Caroline
Fy fan!! Jag är livrädd för att sätta in någon!
Trackback
