Egentligen vill jag inte skriva ett inlägg om det här, egentligen vill jag prata med Johan.
Han är nog den enda som riktigt vet hur jag känner. Men han ligger däckad hemma och är sjuk, så jag känner inte för att "belasta" han med det här.
Men, jag måste få ur mig detta. Det är ju valfritt att läsa. Det kommer nog även bli ett långt inlägg. 

Jag lider av extrem dödsångest. Allt som har att göra med eller kan relateras till döden osv, ger mig en sån ångest så jag kan knappt andas. Jag får panik. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag klarar verkligen inte av när folk dör, och begravningar ger mig en sjuhelvetes ångest. Och det värsta jag skulle kunna tänka mig det är att se en död människa.

Men för att komma till saken, jag brukar flumma runt inne på Flashback och snöa in mig på olika trådar.
Vissa trådar får en att skratta tills tårarna sprutar, medans andra berör en.. alldeles för mycket.
 
Idag kom jag in på en tråd där en 19-årig kille nyss hade proppat i sig 90 sömnpiller och en halv liter sprit för att han ville ta livet av sig. Men pga två vänliga själar i tråden puschade killen att ringa dom, så fick dom reda på ett och annat.
Så tillslut hade dom tillräckligt mycket med info för att ringa polisen och denna kille blev hämtad och körd till sjukhus. Slutet gott allting gott, kan man tycka.
Flera kommenterade att det va så bra att dessa två själar hade tagit detta på allvar så att det inte hade blivit som en annan kille, för ca 1 månad sen.

Av nyfikenhet klickade jag mig vidare till den andra tråden. Hade i bakhuvudet att jag hade hört talas om eller läst nåt om det här, en 21-årig kille som hängde sig live via flashback.
Killen började iaf att skriva att han tänkte ta livet av sig genom att hänga sig och att han hade gjort en länk där han hade kopplat upp sig till en webkamera så man kunde följa hela händelsen live.

Det va många som skrev att han trolla och att den där tråden va ännu en troll tråd, och att han inte skulle våga osv.. Tills han helt sonika gjorde det. Han hängde sig, live. folk kunde se han från att han förbredde sig med att smörja olja runt halsen och snaran tills att polisen stormade in 50 min senare. När polisen upptäckte kameran stängde dom av den. 

Dum i huvudet och nyfiken som jag är klickade jag in mig på en video som nån användare hade klippt ner till 4-5 min. Jag ångar det så fruktansvärt. Men jag kunde inte stänga ner klippet, jag blev helt handlingsförlamand. 
Jag såg en människa ta livet av sig. Jag såg hur han satte snaran runt halsen, hur hans ansikte blev blåare och blåare, hur hans kropp krampade och hur han tillslut hängde livlös och all färg försvann från han. Jag såg hur polisen stormade in och slet ner hans kropp och försökte förgäves återuppliva den.
Det värsta är att det här va på riktigt det va ingen skådespelare i en film, det va en livslevande människa som beslutade sig för att avsluta sitt liv till allmän beskådning.

Jag kan inte släppa det jag såg, jag ser hans ansikte framför mig hela tiden och hur hans kropp krampar.
Det värsta är att eftersom det va mer en strypning än hängning, så kunde han bara ha satt ner ett knä eller satt sig bara så hade han klarat sig. Han halvlåg/satt mot golvet i en dörrkarm. Att man kan vara så fast besluten om att ta sitt liv, så man står emot överlevnadsinstinkten och hänger kvar. Det hade varit så lätt för han.

Jag får en sån jävulsk panik i kroppen, jag får en sån ångest. Att en för mig helt främmande människa kan ge mig en sån ångest och panik och sätta såna spår i mig. Vad jag än gör, så ser jag hans blåa ansikte och hur livet rinner ut ur han.
Ångesten och paniken går inte att beskriva, det känns som att jag har ett ton sten på bröstet, jag kan knappt andas, jag vill gråta och skrika, men det kommer inget. Det enda jag ser är hans ansikte.
Jag såg en människa dö. Jag såg en människas liv rinna ur kroppen. Jag såg en människa död.


Som jag önskar att Johan va här nu...