Nej nej nej, nu är jag på väg ner, ner i ett oändligt mörker. Jag vill inte. Men jag känner mig alldeles för fet o misslyckad över att göra nåt. Jag är så äckligt fet så jag borde inte få finnas. Jag är totalt värdelös som människa, som mamma och som flickvän. Jag har en sån äcklig ångest, jag kan inte andas. Det kryper i kroppen på mig. Allt fett tar över mig, jag vill slita av mig håret, klösa mig ur kroppen och skrika allt vad jag kan. Jag känner mig så äcklig, värdelös och ledsen. Arg också. Just nu skulle jag vilja krypa upp i Johans famn så världen runt omkring försvinner.. Men han lyser med sin frånvaro.. Jag hoppas jag somnar snart, ångesten bara växer i mig. Jag hoppas allt känns bättre i morgon. God natt.