8 kilo
Imorgon börjar skolan, och jag har ingen ångest över det.
Känns skit skönt!
Annars har jag ju alltid ångest när jag ska göra nåt,
men samtidigt så har jag ju gått där tidigare, så det är väl därför =)
Imorse åkte vågen fram som jag hade ställt undan, men tänkte att jag måste veta vad jag väger.
Och vilken fet jävla ångest jag fick! Den stannade på 56kg.
Hua! Det innebär att sen jag vart inlagd på psyk har jag gått upp 8kg.
Alltså fatta vad mycket! Tänk 8 en kilos sockerpaket.
Hur jäkla mycket är inte det då!
Nej, 6 kg ska jag gå ner iaf!
Nu blir det tvättstugan,
sen ska jag ta en promenad bort till Kuben och hämta bilen!
Grattis, äntligen går det åt rätt håll både med vikt och inställning. En tanke som slog mig var att du kanske mår bättre tack vare att du orkar mer när du arbetar (skolan) och inte blir så fokuserad på vikt och att må dåligt. Om du missuppfattar mig kan du alltid ringa!
Här kommer en dikt av kent Andersson. Dikten säger så mycket,därför vill jag dela med mig den till dig också!
Steget
Jag måste ge mig själv en dag, då min tanke strövar fritt,
en dag då jag tar mitt första steg och vet att det steget är mitt.
Jag vill vakna upp i ett eget rum och resa mig upp, och stå på golvet en stund och fråga mig själv åt vilket håll jag skall gå.
Ett steg i sänder!
Sedan ett steg till!
Det blir härligt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill!
Jag måste få fråga mig själv vem jag är
och varför jag gör det jag gör.
Jag kan inte leva med dörren stängd om mitt liv står därutanför.
Och ropar man på mig från alla håll så svarar jag: Vänta en stund!
Idag vill jag följa min egen röst. Idag är jag ingens hund!
Ett steg i sänder!
Och sedan ett till!
Det blir härligt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill!
Puss och kram vi syns på stan!!
