Jag förbannar varje morgon jag vaknar upp och inser att allt inte bara är en hemsk mardröm.
Saknaden gör så ont! Det värker i varenda liten del i kroppen.

Jag är så tacksam till alla som visar sitt stöd, om det så bara är ett vänligt ord så betyder det så himla mycket! Det är många som skrivit på facebook och här. Men sen finns det dom som inte alls är särskilt trevlig, och dom drar ner mig nå så kopriöst mycket. Speciellt folk som få mig att må ännu sämre.


Iaf, igår va jag o Skruttan på Landet.
Jag åt för ett helt år, mår svin piss idag.
Känner mig så jävla äckel fet så det finns inte.
Jag vill dra täcket över huvudet och ligga kvar där resten av livet.
Men så är det alltid efter vi varit på landet,
det är så mycket mat.

Och det börjar med att jag är sugen på nåt,
äter och får ångest, äter mer för jag vill döva ångesten,
som vanligt vet jag att det bara blir värre,
men jag äter mer o mer, för att döva ångesten.
Men som sagt, det blir bara värre för varje grej jag stoppar i munnen.

Idag och resten av alla dagarna är det "Mat- förbud"
Eller så lägger jag det åt sidan idag, och börjar imorgon.
Ska till landet idag med. Egentligen vill jag inte, för jag vet hur det blir.
Och mamma har ju alltid såå mycket gott hemma!