Livet är för kort ...
Herregud vad jag saknar Johan, jag saknar han så mycket så det gör ont.
Hela kroppen värker. Jag vet inte vart jag ska ta vägen snart.
Jag känner mig inte hel utan han.
Saker som man tar för givet, ska man inte ta för givet.
Tro mig.
En sån enkel grej som att prata i tlf eller ses varje dag, en sak man ser som en självklarhet,
är egentligen ingen självklarhet. Man ska aldrig ta något för givet.
Man ska uppskatta dom små sakerna.
Dom små saker man tar för givet.
Man ska ta vara på varandra mer,
livet är för kort för tjafs, bråk och osämja.
Man ska uppskatta och ge varandra oändlig kärlek.
Gränslös kärlek.
Nästa vecka, jag vet inte vilken dag eller tid, då ska jag som sagt få ett samtal med Johan.
Jag längtar som en dåre. Ett telefonsamtal som jag förut tog för givet, nu betyder det allt i världen.
Jag började gråta när jag fick veta att jag skulle få prata med han.
Jag skriver brev på brev, jag vet inte om han har läst dom, om han har fått dom, om han kommer få dom.
Men som jag har förstått så kommer han få dom.
Men jag vet ju inte om jag skickar rätt, hur lång tid det tar innan han får dom.
Breven ska läsas igenom av flera andra först.
Så summa sumarum av allt och vad jag vill komma fram till är att,
ta vara på varandra och ta inget eller ingen förgiven.
Ge varandra uppskattning och uppskatta det ni har.
Det spelar ingen roll om det är pojk/flickvän, man, fru, barn, vän, familj o släkt.
Jag ger iaf all min kärlek till er som finns för mig,
till er som ställer upp och hör mitt ältande.
Ingen nämnd, ingen glömd,
som jag nämnt tidigare, ni vet vilka ni är!
Hela kroppen värker. Jag vet inte vart jag ska ta vägen snart.
Jag känner mig inte hel utan han.
Saker som man tar för givet, ska man inte ta för givet.
Tro mig.
En sån enkel grej som att prata i tlf eller ses varje dag, en sak man ser som en självklarhet,
är egentligen ingen självklarhet. Man ska aldrig ta något för givet.
Man ska uppskatta dom små sakerna.
Dom små saker man tar för givet.
Man ska ta vara på varandra mer,
livet är för kort för tjafs, bråk och osämja.
Man ska uppskatta och ge varandra oändlig kärlek.
Gränslös kärlek.
Nästa vecka, jag vet inte vilken dag eller tid, då ska jag som sagt få ett samtal med Johan.
Jag längtar som en dåre. Ett telefonsamtal som jag förut tog för givet, nu betyder det allt i världen.
Jag började gråta när jag fick veta att jag skulle få prata med han.
Jag skriver brev på brev, jag vet inte om han har läst dom, om han har fått dom, om han kommer få dom.
Men som jag har förstått så kommer han få dom.
Men jag vet ju inte om jag skickar rätt, hur lång tid det tar innan han får dom.
Breven ska läsas igenom av flera andra först.
Så summa sumarum av allt och vad jag vill komma fram till är att,
ta vara på varandra och ta inget eller ingen förgiven.
Ge varandra uppskattning och uppskatta det ni har.
Det spelar ingen roll om det är pojk/flickvän, man, fru, barn, vän, familj o släkt.
Jag ger iaf all min kärlek till er som finns för mig,
till er som ställer upp och hör mitt ältande.
Ingen nämnd, ingen glömd,
som jag nämnt tidigare, ni vet vilka ni är!
Kommentarer
Postat av: L
vart är din pojkvän nånstans? :(
Postat av: Cicci
Han är borta ett tag.. kan man säga =(
Trackback
