Jag har en sån panik i kroppen, jag får panikångest och allt som hör till det.
Jag orkar inte känna såhär, och saknaden efter Johan gör så ont!
Jag saknar han mer för varje dag som går, jag orkar verkligen inte mer snart.
Jag är så himla ledsen och nere så jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Och ovissheten på det. Det känns som att jag famlar omkring i mörkret och vet inte vilket håll jag ska gå. 

Dessutom är det så mycket andra grejer som ligger och gror.
Det är för mycket nu. Jag vill lägga mig under täcket och ligga kvar där tills allt är bra igen, och att allt har löst sig. Men tyvärr så funkar ju inte det.

Det är verkligen för mycket, och på allt elände ska jag kämpa med min fetma.
Det är så mycket känslor så jag mår illa. Jag har en knut i magen hela tiden.
Jag mår så illa så jag kan inte äta, jag tror att sist jag åt mat va förra helgen.
Eller ja, jag åt en slice bite line pizza igår.



Ang. katten, tack för svaren =)
Satt och lurpassade på katten, då kom hon spatserande med en unge hängades i munnen :p