Dagen D
Idag, eller rättare sagt om drygt en timme åker jag hem.
Eller hem o hem, mamma kommer och hämtar mig, första jag ska göra är att åka på Shell och köpa en latte efter det blir det Birsta följt av ett beskök hos mormor o morfar.
När Johan slutar jobba blir det till att åka hem till han,
känner verklige att nu första tiden kommer jag inte klara av att vara själv.
Kommer vara alldeles för mycket i huvudet.
Det är verkligen blandade känslor det här med utskrivingen.
En sak är säker iaf, kommer sakna Ida himla mycket.
Bara just det där att man har nån hela tiden, och en sån liten grej som att man alltid har röksällskap.
Och just det där att har man nåt i huvudet kan man få ur sig det på engång, man behöver inte ringa nån eller såna grejer. Och dessutom just det att vi verkligen förstår varandra.
Så nu ska vi se till att hålla kontakten =)
Nu måste vi jaga rätt på personal, så vi får medicinerna utskrivna innan vi åker.
Men det känns som att ingen fattar vad vi menar när vi pratar,
vet inte om vi pratar otydligt eller om dom är lite efter av sig..
Aja.. återstår att se.
Tre veckor har det blivit här.
Det känns som så mycket kortare men samtidigt som att det här är hemma.
Som jag har skrivit tidigare, jag känner mig hemma här,
men att jag inte hör hemma här. Jag anser fortfarande att jag inte har en ätstörning,
och jag är mest irriterad på alla som säger det.. men men..
Jag har en riktig fetto dag idag,
magen är spänd, uppblåst och gravid i 9'e månaden aktig, fruktansvärd magknip har jag också.
Eller hem o hem, mamma kommer och hämtar mig, första jag ska göra är att åka på Shell och köpa en latte efter det blir det Birsta följt av ett beskök hos mormor o morfar.
När Johan slutar jobba blir det till att åka hem till han,
känner verklige att nu första tiden kommer jag inte klara av att vara själv.
Kommer vara alldeles för mycket i huvudet.
Det är verkligen blandade känslor det här med utskrivingen.
En sak är säker iaf, kommer sakna Ida himla mycket.
Bara just det där att man har nån hela tiden, och en sån liten grej som att man alltid har röksällskap.
Och just det där att har man nåt i huvudet kan man få ur sig det på engång, man behöver inte ringa nån eller såna grejer. Och dessutom just det att vi verkligen förstår varandra.
Så nu ska vi se till att hålla kontakten =)
Nu måste vi jaga rätt på personal, så vi får medicinerna utskrivna innan vi åker.
Men det känns som att ingen fattar vad vi menar när vi pratar,
vet inte om vi pratar otydligt eller om dom är lite efter av sig..
Aja.. återstår att se.
Tre veckor har det blivit här.
Det känns som så mycket kortare men samtidigt som att det här är hemma.
Som jag har skrivit tidigare, jag känner mig hemma här,
men att jag inte hör hemma här. Jag anser fortfarande att jag inte har en ätstörning,
och jag är mest irriterad på alla som säger det.. men men..
Jag har en riktig fetto dag idag,
magen är spänd, uppblåst och gravid i 9'e månaden aktig, fruktansvärd magknip har jag också.
Kommentarer
Trackback
