Irriterad...
Jag blir så irriterad på folk.
Jag skriver inte ut mig härifrån själv, det är doktorn som har bestämt det.
Så varför ifrågasätta mig om det?
Vissa är på en mer än andra.
Och ja, jag kommer falla tillbaka till mitt svältande,
kanske inte lika stor utsträckning. Jag kommer inte gå utan mat i flera veckor.
Jag har bestämt mig att frukost ska jag äta VARJE dag, så länge det är på mina villkor och min mängd.
Jag kommer antagligen inte få en kollaps igen, då jag låg och sov i 2-3 veckor i sträck.
Jag va så trött så jag orkade inte hålla ögonlocken öppna, fast jag va vaken.
Det kommer förhoppningsvis inte hända igen.
Jag ska försöka äta, men nu kommer jag nog ha mer energi till att ta raska långa promenader.
Vilket kan innebära att jag kanske kommer äta mer.
Men jag vet inte, jag kan inte svara på det. Allt tar sin tid, och jag kommer ta en dag i taget.
Det kommer ta tid, lång tid.
Under dessa 3 veckor här, har jag inte insett att jag är sjuk.
Jag anser fortfarande INTE att jag är sjuk, utan jag är fortfarande den fetaste och äckligaste människan på jorde!
Men som jag har sagt till personalen här när dom propsar på att jag har en ätstörning,
jag kanske har en konstigt förhållningssätt ill mat. Jag har INTE en ätstörning.
Men en dag kanske jag kommer till insikt om det,
och som jag skrev tidigare, då kanske jag kan bli frisk.
Just nu är det ända jag har i huvudet att jag vill hem och svälta mig.
Jag vill svälta bort allt äckel fett.
MEN! Jag kommer inte vara själv, så nåt kommer jag få i mig.
Helgen kommer jag tillbringa med Johan, han tillåter inte mig att gå utan mat.
Veckan kommer spenderas på Landet, mamma kommer inte heller tillåta att jag är utan mat.
Appropå Mamma, hon är världens bästa!
Vi ska göra upp en matlista så jag får vara med och bestämma så det inte blir (enligt mig) fettig mat. Dock så har jag beställt mammas stuvade makaroner och falukorv en dag.. Muuums!
Det känns som att folk kanske förstår mig lite nu iaf..
Så nu kanske jag inte behöver undvika folk och ställen där jag vet att det blir mat.
Nu kanske folk acceptera mer att jag kanske äter lite, att jag inte behöver känna mig tvingad att äta och få ångest över det.
Jag skriver inte ut mig härifrån själv, det är doktorn som har bestämt det.
Så varför ifrågasätta mig om det?
Vissa är på en mer än andra.
Och ja, jag kommer falla tillbaka till mitt svältande,
kanske inte lika stor utsträckning. Jag kommer inte gå utan mat i flera veckor.
Jag har bestämt mig att frukost ska jag äta VARJE dag, så länge det är på mina villkor och min mängd.
Jag kommer antagligen inte få en kollaps igen, då jag låg och sov i 2-3 veckor i sträck.
Jag va så trött så jag orkade inte hålla ögonlocken öppna, fast jag va vaken.
Det kommer förhoppningsvis inte hända igen.
Jag ska försöka äta, men nu kommer jag nog ha mer energi till att ta raska långa promenader.
Vilket kan innebära att jag kanske kommer äta mer.
Men jag vet inte, jag kan inte svara på det. Allt tar sin tid, och jag kommer ta en dag i taget.
Det kommer ta tid, lång tid.
Under dessa 3 veckor här, har jag inte insett att jag är sjuk.
Jag anser fortfarande INTE att jag är sjuk, utan jag är fortfarande den fetaste och äckligaste människan på jorde!
Men som jag har sagt till personalen här när dom propsar på att jag har en ätstörning,
jag kanske har en konstigt förhållningssätt ill mat. Jag har INTE en ätstörning.
Men en dag kanske jag kommer till insikt om det,
och som jag skrev tidigare, då kanske jag kan bli frisk.
Just nu är det ända jag har i huvudet att jag vill hem och svälta mig.
Jag vill svälta bort allt äckel fett.
MEN! Jag kommer inte vara själv, så nåt kommer jag få i mig.
Helgen kommer jag tillbringa med Johan, han tillåter inte mig att gå utan mat.
Veckan kommer spenderas på Landet, mamma kommer inte heller tillåta att jag är utan mat.
Appropå Mamma, hon är världens bästa!
Vi ska göra upp en matlista så jag får vara med och bestämma så det inte blir (enligt mig) fettig mat. Dock så har jag beställt mammas stuvade makaroner och falukorv en dag.. Muuums!
Det känns som att folk kanske förstår mig lite nu iaf..
Så nu kanske jag inte behöver undvika folk och ställen där jag vet att det blir mat.
Nu kanske folk acceptera mer att jag kanske äter lite, att jag inte behöver känna mig tvingad att äta och få ångest över det.
Kommentarer
Trackback
