Sista dagen..
Idag är sista dagen här, imorgon blir jag ju som sagt utskriven.
Det är verkligen blandade känslor.
Det ska bli skönt att få komma hem och samla huvudet och tankarna som nu är utspridda över hela världen känns det som. Alla dagar går in i varandra, man vet inte vilket dag det är eller vad man ens gjorde för 5 minuter sen.
Minnet har blivit kasst, jag stavar som en kratta och jag kan inte prara riktigt vissa gånger.
Mitt i en mening kan man glömma bort vad man pratade om, och om nån annan berättar nåt långt så tappar man tråden nånstans i början.
Men samtidigt vill jag vara kvar, det är så tryggt här.
Men det blir ju lite av en falsk trygghet, men endå.
Dessutom är man aldrig själv, definitivt inte efter jag och Ida fick "flytta ihop",
och det är så skönt att, känner vi för att prata då gör vi det, känner vi inte för det,
dessutom förstår vi varandra. Det spelar ingen roll vad folk säger, har man inte varit i vår situation då förstår man inte, till en viss del kanske, och det går inte att jämföra med nåt helt annat heller.
Jag kommer sakna personalen här, dom flesta är ju super trevliga och roliga.
(Fast jag kommer ju förmodligen gå på dagvård)
Jag och Ida är ju lite av kändisar här, både på gott och ont :p
Men som Johan sa, jag o Ida skulle kunna skapa intriger på en öde ö.. haha!
Ska försöka få till ett samtal med läkaren idag om vilka mediciner jag ska fortsätta med när jag kommer hem.
Det känns vemodigt att det är sista dagen här iaf..
Nu vila, sen promenad =)
Det är verkligen blandade känslor.
Det ska bli skönt att få komma hem och samla huvudet och tankarna som nu är utspridda över hela världen känns det som. Alla dagar går in i varandra, man vet inte vilket dag det är eller vad man ens gjorde för 5 minuter sen.
Minnet har blivit kasst, jag stavar som en kratta och jag kan inte prara riktigt vissa gånger.
Mitt i en mening kan man glömma bort vad man pratade om, och om nån annan berättar nåt långt så tappar man tråden nånstans i början.
Men samtidigt vill jag vara kvar, det är så tryggt här.
Men det blir ju lite av en falsk trygghet, men endå.
Dessutom är man aldrig själv, definitivt inte efter jag och Ida fick "flytta ihop",
och det är så skönt att, känner vi för att prata då gör vi det, känner vi inte för det,
dessutom förstår vi varandra. Det spelar ingen roll vad folk säger, har man inte varit i vår situation då förstår man inte, till en viss del kanske, och det går inte att jämföra med nåt helt annat heller.
Jag kommer sakna personalen här, dom flesta är ju super trevliga och roliga.
(Fast jag kommer ju förmodligen gå på dagvård)
Jag och Ida är ju lite av kändisar här, både på gott och ont :p
Men som Johan sa, jag o Ida skulle kunna skapa intriger på en öde ö.. haha!
Ska försöka få till ett samtal med läkaren idag om vilka mediciner jag ska fortsätta med när jag kommer hem.
Det känns vemodigt att det är sista dagen här iaf..
Nu vila, sen promenad =)
Kommentarer
Trackback
