10 minuter efter jag hade åkt hemifrån förut idag ringde grannen och berättade förtvivlat att katten hade blivit påkörd och dött. Jag blev så chockad! herregud vad overkligt! jag som tyckte om henne så mycket och hon gjorde så att jag aldrig kände mig ensam. Hennes plinga på halsbandet hörde jag hela tiden, och hon kom alltid skuttandes när jag kom hem o parkerade bilen. och när jag mådde dåligt kom hon alltid och gosade lite extra. gud vad jag kommer sakna henne. jag o Henke har varit och begravt henne. Herregud vad jag har gråtit, tårarna slutar inte komma, jag är så oerhört ledsen. Jag gruvar mig för att berätta för Älskling, jag kommer stor tjuta! Vila i frid älskade lilla Fiona!