Utmattad
Jag är så psykiskt utmattad så jag vet inte vart jag ska ta vägen snart!
Skulle kunna sova dygnet runt, jag är så trött.
Lägger mig tidigt, oftast vi 20 tiden men jag försover mig endå och går som en zombi hela dagarna, är skit svårt att hänga med och koncentrera mig. Förra vecka såg vi en film i psykologin, vad gjorde jag under hela filmen nästan? jo jag sov. Kunde inte hålla ögona öppna. Varje dag är en kamp mot tröttheten.
Jag har alldeles för mycket saker i huvudet, jag som redan ständigt har en kaos i huvudet, jag kommer få en hjärnblödning eller nåt. Jag pallar snart inte mer, det är för mycket!
Allt bara snurrar i huvudet, det är min ekonomi, mitt hushåll, Johans ekonomi, hans räkningar o hushåll. och bilarna, jag måste få upp Johans vinterdäck ur hans förråd, dom ska bytas, min bil är cp, felet är delvis kvar tillsammans med typ ett nytt fel så den måste in på verksta igen och det kommer gå massor med pengar, jag måste köpa två nya vinterdäck för punkadäcket gick inte att laga, när däcken är köpta ska dom bytas. Jag vet iinte vad det ska vara för däck. jag vet inte hur mycket de kostar. Pengar pengar pengar! Jag får ångest bara jag tänker på bilen, jag klarar inte ens av att köra den, för när felet blir får jag panikångest och det känns som att jag ska dö. Måste sälja bilen. Men då blir jag utan bil när Johan kommer hem och ska ha sin. Behövs köpas två nya sommardäck också, punka däcket gick inte att laga där heller.
Det känns som att det blir mer o mer i skolan hela tiden och jag hinner inte med, för jag är så trött. Hade tänkt bli klar med Johans lägenhet i helgen också, det ska göras klart och städas. Jag har en sån ångest o panik över allt.
Och pengarna bara rinner mellan fingrarna!
Det är så mycket mycket mer som snurrar i huvudet!
Jag klarar knappt av att ha två-tre saker i huvudet innan det blir totalt kaos, nu är det miljoner saker. Jag får inte ihop nåt och jag vet inte vart jag ska börja. Jag irrar omkring känns det som bara, får ingen rätsida.
Dessutom på allt så ska jag hantera mina känslor o ångest till min äckliga fetto fetma övergödda kropp, och saknaden efter Johan tär sönder mig, jag saknar han så mycket så det gör ont i hela kroppen.
Och dessutom ska jag vara mamma också på allt.
Det är för mycket!
Det känns som att jag står helt ensam,
jag pallar inte av att tackla allt själv.
Jag mår för dåligt för det.
I förrgår va jag och målade hos Johan och när jag kom hem fick jag en sjuhelvetes panikångest attack, det kändes verkligen som att jag skulle dö. Jag kallsvettades, va svimfärdig, hjärtat rusade och jag såg suddigt och kunde knappt andas, jag fick inte åt mig luft. Jag fick slita av mig kläderna och lägga mig raklång på golvet och fokusera på att andas.
Dock så har Henke hjälp mig en hel del med bilen, och det är jag evigt tacksam över.
Det verkar vara så jävla svårt för folk att hjälpa mig, jag fattar inte.
Men själv ska man ställa upp på allt o alla, men när jag behöver hjälp då vänder alla ryggen o låtsas som ingenting.
Jag är så spy jävla dödligt less på allt!
Jag vet inte vart jag ska ta vägen snart.
Allt ger mig en sån krypande ångest och panik i kroppen!
Jag är på väg ner i en deprission nu, jag pallar inte det...
Skulle kunna sova dygnet runt, jag är så trött.
Lägger mig tidigt, oftast vi 20 tiden men jag försover mig endå och går som en zombi hela dagarna, är skit svårt att hänga med och koncentrera mig. Förra vecka såg vi en film i psykologin, vad gjorde jag under hela filmen nästan? jo jag sov. Kunde inte hålla ögona öppna. Varje dag är en kamp mot tröttheten.
Jag har alldeles för mycket saker i huvudet, jag som redan ständigt har en kaos i huvudet, jag kommer få en hjärnblödning eller nåt. Jag pallar snart inte mer, det är för mycket!
Allt bara snurrar i huvudet, det är min ekonomi, mitt hushåll, Johans ekonomi, hans räkningar o hushåll. och bilarna, jag måste få upp Johans vinterdäck ur hans förråd, dom ska bytas, min bil är cp, felet är delvis kvar tillsammans med typ ett nytt fel så den måste in på verksta igen och det kommer gå massor med pengar, jag måste köpa två nya vinterdäck för punkadäcket gick inte att laga, när däcken är köpta ska dom bytas. Jag vet iinte vad det ska vara för däck. jag vet inte hur mycket de kostar. Pengar pengar pengar! Jag får ångest bara jag tänker på bilen, jag klarar inte ens av att köra den, för när felet blir får jag panikångest och det känns som att jag ska dö. Måste sälja bilen. Men då blir jag utan bil när Johan kommer hem och ska ha sin. Behövs köpas två nya sommardäck också, punka däcket gick inte att laga där heller.
Det känns som att det blir mer o mer i skolan hela tiden och jag hinner inte med, för jag är så trött. Hade tänkt bli klar med Johans lägenhet i helgen också, det ska göras klart och städas. Jag har en sån ångest o panik över allt.
Och pengarna bara rinner mellan fingrarna!
Det är så mycket mycket mer som snurrar i huvudet!
Jag klarar knappt av att ha två-tre saker i huvudet innan det blir totalt kaos, nu är det miljoner saker. Jag får inte ihop nåt och jag vet inte vart jag ska börja. Jag irrar omkring känns det som bara, får ingen rätsida.
Dessutom på allt så ska jag hantera mina känslor o ångest till min äckliga fetto fetma övergödda kropp, och saknaden efter Johan tär sönder mig, jag saknar han så mycket så det gör ont i hela kroppen.
Och dessutom ska jag vara mamma också på allt.
Det är för mycket!
Det känns som att jag står helt ensam,
jag pallar inte av att tackla allt själv.
Jag mår för dåligt för det.
I förrgår va jag och målade hos Johan och när jag kom hem fick jag en sjuhelvetes panikångest attack, det kändes verkligen som att jag skulle dö. Jag kallsvettades, va svimfärdig, hjärtat rusade och jag såg suddigt och kunde knappt andas, jag fick inte åt mig luft. Jag fick slita av mig kläderna och lägga mig raklång på golvet och fokusera på att andas.
Dock så har Henke hjälp mig en hel del med bilen, och det är jag evigt tacksam över.
Det verkar vara så jävla svårt för folk att hjälpa mig, jag fattar inte.
Men själv ska man ställa upp på allt o alla, men när jag behöver hjälp då vänder alla ryggen o låtsas som ingenting.
Jag är så spy jävla dödligt less på allt!
Jag vet inte vart jag ska ta vägen snart.
Allt ger mig en sån krypande ångest och panik i kroppen!
Jag är på väg ner i en deprission nu, jag pallar inte det...
Kommentarer
Trackback
