En Dimma
Hela gårdagen är som en dimma, jag vet egentligen inte vad jag gjorde förutom att jag grät hela tiden, jag grät t.om när jag stog o färga håret. Va hemma hos Henke igår kväll, jag grät och drack vin.
Jag grät verkligen hela dagen, kvällen o natten, men med en paus på en timme, eller två på kvällssidan.
Jag kunde inte ens ha smink på mig, det grät jag bort på en gång.
Jag har aldrig någonsin gråtit så mycket och så länge i hela mitt liv,
mina ögon va och är alldeles rödsprängda och så uppsvällda så jag knappt såg nåt.
Det känns så jävla overkligt!
Det känns som att gårdagen bara är en dröm, det hände inte på riktigt.
Allt är så suddigt och luddigt.
Kan inte fatta att det är sant, att älskade Rondo är borta, föralltid.
Aldrig mer kommer han komma utkutande när han hör bilen på gården,
och vet inte vart han ska ta vägen för att han är så glad.
Och Tindra då, han ylade av lycka när hon kom, han kom alltid springande till bilen och hoppade upp vid rutan på bakdörren för att se om hon är med. Och är hon det blev han alltid så glad, va hon inte med då sprang han runt och tittade efter henne. Tindra och Rondo har varit oskiljaktiga sen den dagen hon föddes, han har alltid varit vid hennes sida, alltid vaktat henne, dom har lekt och busat, varit ute och gått. Det va alltid dom två.
Där Tindra va, där va Rondo också. Jämt!
Jag gruvar mig till onsdag då Tindra kommer hem från pappa sin,
och jag måste berätta att Rondo nu är i himlen.
Det gör så jävla ont i mig, för jag vet hur ledsen och förtvivlad hon kommer bli.
Det sista hon sa till Rondo när vi va där förra helgen, va att nästa gång dom skulle ses skulle dom på grävlingsjakt.
Jag kan inte beskriva i ord, hur ledsen jag är!
Rondo va verkligen speciell och så snäll, så fruktansvärt genom snäll med en sån personlighet.
Kan inte fatta att det är sant, jag kommer aldrig mer träffa han, han kommer aldrig mer komma och buffla i armen för han vill bli klappad, hela tiden!
Imorse när jag klev upp kändes det som att gårdagen inte hade varit, det va inte sant, det hade inte hänt.
Men verkligheten kommer ikapp en rätt fort, då kom tårarna igen.
Jag har gråtit och gråtit och gråtit.
Har suttit och pluggat idag för att försöka få något annat att tänka på,
och det har väl gått si så där. Tårarna bara kommer, det slutar aldrig!
Jag är så fruktansvärt ledsen!
Jag hoppas verkligen att du har det bra där uppe i hundhimlen,
du kommer föralltid vara otroligt älskad och saknad av oss!
Du har verkligen en speciell plats i hjärtat ♥
Jag grät verkligen hela dagen, kvällen o natten, men med en paus på en timme, eller två på kvällssidan.
Jag kunde inte ens ha smink på mig, det grät jag bort på en gång.
Jag har aldrig någonsin gråtit så mycket och så länge i hela mitt liv,
mina ögon va och är alldeles rödsprängda och så uppsvällda så jag knappt såg nåt.
Det känns så jävla overkligt!
Det känns som att gårdagen bara är en dröm, det hände inte på riktigt.
Allt är så suddigt och luddigt.
Kan inte fatta att det är sant, att älskade Rondo är borta, föralltid.
Aldrig mer kommer han komma utkutande när han hör bilen på gården,
och vet inte vart han ska ta vägen för att han är så glad.
Och Tindra då, han ylade av lycka när hon kom, han kom alltid springande till bilen och hoppade upp vid rutan på bakdörren för att se om hon är med. Och är hon det blev han alltid så glad, va hon inte med då sprang han runt och tittade efter henne. Tindra och Rondo har varit oskiljaktiga sen den dagen hon föddes, han har alltid varit vid hennes sida, alltid vaktat henne, dom har lekt och busat, varit ute och gått. Det va alltid dom två.
Där Tindra va, där va Rondo också. Jämt!
Jag gruvar mig till onsdag då Tindra kommer hem från pappa sin,
och jag måste berätta att Rondo nu är i himlen.
Det gör så jävla ont i mig, för jag vet hur ledsen och förtvivlad hon kommer bli.
Det sista hon sa till Rondo när vi va där förra helgen, va att nästa gång dom skulle ses skulle dom på grävlingsjakt.
Jag kan inte beskriva i ord, hur ledsen jag är!
Rondo va verkligen speciell och så snäll, så fruktansvärt genom snäll med en sån personlighet.
Kan inte fatta att det är sant, jag kommer aldrig mer träffa han, han kommer aldrig mer komma och buffla i armen för han vill bli klappad, hela tiden!
Imorse när jag klev upp kändes det som att gårdagen inte hade varit, det va inte sant, det hade inte hänt.
Men verkligheten kommer ikapp en rätt fort, då kom tårarna igen.
Jag har gråtit och gråtit och gråtit.
Har suttit och pluggat idag för att försöka få något annat att tänka på,
och det har väl gått si så där. Tårarna bara kommer, det slutar aldrig!
Jag är så fruktansvärt ledsen!
Jag hoppas verkligen att du har det bra där uppe i hundhimlen,
du kommer föralltid vara otroligt älskad och saknad av oss!
Du har verkligen en speciell plats i hjärtat ♥
Kommentarer
Postat av: Mamma
När vi förlorar någon vi alla måste sörja
Ett nytt liv utan dig vi alla måste börja
Ett liv där du inte längre finns
Men dig med kärlek vi alltid minns
Ditt minne lever vidare med oss varje dag
I våra egna liv vi nu får ta tag
För att sörja kommer vi alla få göra igen
Tills den dag vi ses igen.
Sov så gott Rondo....
känns så himla overkligt att Rondo är borta.
Postat av: Helene Lundstedt
det finns inga ord för hur stor saknaden är efter Älskade Rondo!! gråter då jag ser korten på han,och tänker att han o tindra var osiljaktiga!! och hur svårt det blir för er att berätta!! har själv fått gått igenom samma sak!! sänder styrke kramar till dig Cicci <3
Trackback
