Bitter
Tack för de peppande orden och att du delade med dig av hur du hade det och kände det. :) Det svåraste är ju att ställa om sig, vi har bott ihop i drygt 2 år (förutom de gånger han suttit innan..) så helt plötsligt står man där ensam, ska handla åt en, laga mat åt en, tvätta åt en. Det är så stort tomrum, men som tur är har jag våra två hundar så är inte helt ensam. :)
Har som du väldigt många som valde att vända ryggen åt mig redan första gången han satt. Men de man har kvar vet man då är de äkta, tyvärr är det ju inte så lätt att prata om det med dem ändå eftersom ingen av dem ens kan föreställa sig hur det är .. :/ Menmen.
Men jag gör som du gjorde, skriver mycket brev. Ibland flera sidor långa, ibland ett kort med bara några rader ur en låt m.m. för att känna att vi har lite kontakt och att han ska veta att han är i mina tankar hela tiden. Förhoppningsvis kommer telefontillståndet igång snart så vi kan prata varje dag. :)
Jag försöker också att tänka i nuet för att stå ut men gud vad svårt det är! Haha.
Du frågade vad han sitter för och jag har inga problem med att berätta det för de som frågar, jag skriver det bara inte rakt ut i bloggen. Det är rån, narkotikabrott och övergrepp i rättsak.
Tack igen. Kram
