Fetma

Satt ute på balkongen nyss, och beundrade alla hurtigbullar.
Folk går, joggar och springer, ung som gammal, tjocka som smala.
Själv då? Jo själv har man blivit så bekväm att man knappt orkar gå ut till soporna längre.
Man sitter och jäser och förbannar sig över vart enda litet gram som läggs på, jag har numera slutat väga mig, något som jag gjorde hela tiden förut, bara för att se och få det konstaterat att vågen visade mindre och mindre.
Nu avskyr jag vågen! Jag har blivit som mamma, allergiskt mot vågar som hon så fint utrycker det.
förut va jag en hurtigbulle, jag gick överallt hela tiden. jag gick och gick och gick. flera gånger per dag.
Om jag så skulle till bvc i Nacksta så gick jag, buss va inget alternativ. mitt motto va, jag har två friska ben!
och då va det verkligen, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder! Jag drog vagnen i ur och skur!
Nu då? Man sätter sig i bilen och åker vart man än ska. det händer väl ett fåtal gånger i månaden att man tar en prommis ner på stan. men knappt det. Jag måste verkligen göra nåt åt det, innan man sitter som en 70- kilos klump!
Jag skyller min fetma på J, han har gjort mig bekväm, med sin bil.
Jag mår verkligen illa varje gång jag ser mig själv i spegeln, jag hatar det!  Jag hatar bilden av mig själv!
men alla säger att men du är absolut inte tjock och bla bla bla.. men det är vad jag känner, och vad jag ser.
ingen kan säga åt mig vad jag ska tycka eller vad jag ska känna!

Jag ska verkligen försöka spara till en cykel. någonstans måste man börja med att återta formen.
Fast jag fyller ju år på fredag (om någon nu har missat det :p), så jag önskar mig en cykel av någon vänlig människa =)

Nu har jag fått ordbajsa lite, så nu drar jag mig tillbaka!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0